Långtidsprognos vid neuroblastom – vad påverkar överlevnaden?

Neuroblastom är en cancerform som nästan uteslutande drabbar barn. Enligt Merck Manual uppstår 90 procent av fallen hos barn under fem års ålder. I USA diagnostiseras cirka 500 barn med neuroblastom varje år, och sjukdomen är sällsynt hos barn över tio år.

Stadieindelning

Neuroblastom delas in i fyra stadier, stadium 1 till 4. Stadieindelningen ger en indikation på hur långt cancern har spridit sig, i vilken grad lymfkörtlarna är engagerade och om andra organ påverkats. Som en allmän regel gäller att ju högre stadium, desto sämre är prognosen.

Prognostiska markörer

Prognostiska markörer ger en tydligare bild av prognosen än stadieindelningen ensam. De viktigaste markörerna är:

• Ålder: Barn under 18 månader har betydligt bättre chans att tillfriskna än äldre barn.
• Tumorhistologi: Hur normala eller onormala de flesta cellerna i tumören ser ut under mikroskopet.
• DNA-ploidi: Tumörceller med ett högre DNA-innehåll (hyperploidi) är kopplade till en bättre prognos.
• MYCN-genamplifiering: Barn vars tumör har denna egenskap har generellt sämre utfall.

Riskgrupper

Vid neuroblastom indelas patienterna in i tre riskgrupper: låg risk, medelhög risk och hög risk. Barn i lågriskgruppen botas ofta med endast en typ av behandling, medan barn i högriskgruppen är betydligt svårare att bota och kan behöva kombinera flera olika behandlingsformer, såsom kemoterapi, kirurgi, strålning och stamcellstransplantation.

Överlevnad i olika riskgrupper

Överlevnadssiffrorna skiljer sig markant mellan riskgrupperna:

• Låg risk: Femårsöverlevnaden ligger på 90–95 procent.
• Medelhög risk: Femårsöverlevnaden ligger på 80–90 procent.
• Hög risk: Femårsöverlevnaden ligger på 20–40 procent.

Faktorer som påverkar prognosen

Varje fall är unikt, men utöver riskgrupp och stadium påverkas prognosen av flera andra faktorer, till exempel barnets allmänna hälsa, hur barnet svarar på och tolererar behandlingen samt hur cancern växer och sprider sig i kroppen. En noggrann individuell bedömning av alla dessa faktorer är därför avgörande för att kunna planera den bästa möjliga vården.