Galgångscancer är en ovanlig cancersjukdom som uppstår i gallgången – en tunn kanal på cirka 10–12 centimeter som löper från levern till tunntarmen. Gallgångens uppgift är att transportera galla från levern och gallblåsan vidare till tarmen, där den behövs för matsmältningen.
Den vanligaste formen är så kallad hilar galgångscancer, som börjar där de hepatiska gångarna, som leder gallan från levern, möts. Andra former inkluderar intrahepatisk galgångscancer, som utgår från gånggrenarna inne i levern, och distal galgångscancer, som startar närmare tunntarmen. Den exakta orsaken till sjukdomen är okänd, men risken är förhöjd hos personer med kroniska inflammatoriska tarmsjukdomar, medfödda avvikelser i gallgångarna eller parasitinfektioner orsakade av leverflundror.
Enligt Cancer.org:s detaljerade guide om galgångscancer kan sjukdomen diagnostiseras i flera olika stadier, beroende på tumörens storlek och huruvida cancern har spridit sig till andra delar av kroppen. Typen och utbredningen hjälper läkarna att planera behandlingen.
Cancern graderas också när den undersöks i mikroskop, beroende på hur mycket cancercellerna liknar normala celler och hur snabbt de växer. Låggradiga tumörer ser ut som kroppens egna celler, växer långsamt och sprider sig sällan snabbt. Höggradiga tumörer ser onormala ut och växer och sprider sig oftast fortare.
Ett av de mest typiska symtomen på galgångscancer är gulsot (ikterus), som ger en gulaktig ton i huden och ögonvitorna. När levern inte kan göra sig av med gallan ansamlas ämnet bilirubin i blodet och kroppens vävnader. Blockeras gallgångarna kommer bilirubinet inte fram till tunntarmen. Gulsot kan dock även orsakas av en gallsten som täpper till gallgången, vilket betyder att det kan tyda på andra hälsoproblem.
Enligt Mayo Clinic går det att behandla gulsot utan större operation med hjälp av två olika ingrepp. Vid den första metoden för läkaren in ett litet rör, en så kallad stent, i den blockerade gallgången. Stenten håller gången öppen så att gallan kan passera. Ibland används en uppblåsbar ballong för att vidga en förträngd gång innan stenten läggs på plats. Stenter brukar behöva bytas var tredje till fjärde månad, annars kan gulsoten komma tillbaka.
Vid den andra metoden föras en tråd med stent genom den blockerade gallgången. Läkaren kan då lämna kvar en kateter i gången – en ände ligger i gallgången medan den andra ansluts till en påse som samlar upp överflödig galla. Katetern sitter vanligtvis kvar i några dagar innan den tas bort. Därefter får patienterna antibiotika för att förebygga infektioner.
Bland andra vanliga symtom på galgångscancer finns klåda i huden, aptitlöshet, feber och viktnedgång. Vissa personer upplever också obehag i buken och/eller missfärgning av urinen och avföringen – urinen blir mörkgul och avföringen blek. Eftersom dessa symtom även kan bero på andra tillstånd är det viktigt att kontakta läkare om de kvarstår i några veckor eller förvärras.
Enligt Mayo Clinic finns flera undersökningar som kan användas för att avgöra om en person med symtom har galgångscancer: ultraljud, datortomografi (CT), magnetresonansundersökning (MRT), endoskopisk retrograd kolangiopankreatografi (ERCP), perkutan transhepatisk kolangiografi (PTC), angiografi, biopsi, endoskopiskt ultraljud samt laparotomi.
Enligt Cancer.org är operation den vanligaste behandlingen vid galgångscancer, och valet av ingrepp beror på sjukdomens stadium. Har cancern inte spridit sig utanför gallgången kan tumören ofta avlägsnas. Det kan också bli nödvändigt att ta bort hela gallgången och sedan koppla samman återstående gångar med tunntarmen, så att gallan åter kan transporteras genom kroppen.
Vid en partiell leverresektion tas den del av levern som drabbats bort. Även vävnad och lymfkörtlar som cancern nått kan opereras bort. I vissa fall rekommenderar läkare en levertransplantation, om cancern bara finns i levern men inte kan avlägsnas på annat sätt. Har cancern spridit sig till tunntarmen, levern, bukspottkörteln, gallblåsan och lymfkörtlarna kan alla dessa strukturer behöva tas bort kirurgiskt. När organ inte kan avlägsnas kan läkarna utföra en bypassoperation, som motverkar blockeringar och låter gallan rinna ut i tunntarmen. Då kopplas gallblåsan ihop med en del av tunntarmen.
Utöver kirurgi kan galgångscancer behandlas med strålbehandling, cellgiftsbehandling (kemoterapi) och fotodynamisk terapi. Strålbehandling använder högenergetiska röntgenstrålar för att döda cancerceller och krympa tumörer. Vid galgångscancer placeras radioaktiva källor inuti gallgången under en kort tid. Cellgiftsbehandling använder läkemedel som dödar snabbt delande cancerceller. Kombinationen av cellgifter och strålbehandling har visat sig vara mest effektiv, men cellgifterna har främst kunnat bromsa sjukdomens utveckling, och effekten varar oftast bara i veckor eller månader.
Fotodynamisk terapi innebär att ett ljuskänsligt ämne injiceras i patienten. När ämnet tagit sig in i cancercellerna för ett instrument, ett endoskop med en laser fäst, in i gallgången för att döda de cancerdrabbade cellerna.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online