Begreppen bencysta, hypofosfatasia, osteomalaci, hematopoes och osteoporos hör alla till området skelett och blod – men de är inte alla sjukdomar. Här förklarar vi vad varje term betyder och vilka som faktiskt räknas som skelettsjukdomar.
En bencysta är en vätskefylld hålighet som bildas inuti ett ben. Cystor kan uppstå i olika delar av skelettet och är vanligast hos barn och ungdomar. De kan ibland försvaga benet och öka risken för frakturer, även om många cystor upptäcks slumpmässigt och inte ger några symtom.
Hypofosfatasia är en sällsynt, ärftlig metabolsk skeletsjukdom. Den orsakas av att kroppen bildar för lite av enzymet alkaliskt fosfatas, vilket behövs för att mineralisera ben- och tandvävnad. Bristen leder till att skelettet blir svagt och missformat, och svårighetsgraden varierar från lindriga former till livshotande tillstånd hos spädbarn.
Osteomalaci är också en skeletsjukdom. Tillståndet innebär att benvävnaden mjuknar på grund av störd mineralisering, oftast beroende på brist på D-vitamin. Detta gör benen mjuka och svaga, vilket kan ge smärtor i rygg, höfter och ben samt ökad risk för frakturer.
Osteoporos, ofta kallad benskörhet, är en vanlig skeletsjukdom som framför allt drabbar äldre. Benen förlorar kalcium och andra mineraler, vilket gör dem tunna, porösa och sköra. Redan mindre fall eller stötar kan då orsaka frakturer, exempelvis i höft, handled eller ryggrad.
Till skillnad från de övriga termerna är hematopoes ingen sjukdom alls. Det är den naturliga biologiska process där nya blodkroppar – röda blodkroppar, vita blodkroppar och blodplättar – bildas i benmärgen. Processen är helt normal och nödvändig för kroppens funktion.
Bencysta, hypofosfatasia, osteomalaci och osteoporos är alla skelettsjukdomar eller skelettpåverkande tillstånd, medan hematopoes är en normal fysiologisk process för blodbildning i benmärgen – alltså inte en sjukdom.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online