Enligt American Cancer Society utgör infiltrerande (invasiv) duktalkarcinom cirka 80 procent av alla invasiva former av bröstcancer. Cancern börjar vanligtvis i bröstets mjölkgångar, växer genom gångarnas väggar och sprider sig till omgivande vävnader samt i vissa fall även utanför bröstet. Det finns flera olika behandlingsalternativ att tillgå, och valet beror på tumörens storlek, spridning och hormonkänslighet.
Behandlingsalternativen brukar delas in i två kategorier: lokala och systemiska behandlingar.
I många fall kombineras de två typerna för att ge bästa möjliga effekt.
Kirurgi: De kirurgiska alternativen vid invasiv bröstcancer är antingen en lumpektomi, där endast knölen och en del av den omgivande vävnaden tas bort, eller en mastektomi, där hela det drabbade bröstet opereras bort. Vilket ingrepp som väljs beror bland annat på tumörens storlek och läge.
Strålbehandling: Strålning används ofta i kombination med andra behandlingar, exempelvis efter en lumpektomi för att minska risken för återfall. Den kan också användas om tumören är stor eller har spridit sig till lymfkörtlarna.
Cytostatika (kemoterapi): Kemoterapi använder cellhämmande läkemedel som transporteras via blodbanan genom hela kroppen för att förstöra infiltrativa cancerceller, även sådana som inte går att se på röntgenbilder.
Hormonbehandling: Denna form av behandling kan användas när cancern visar sig vara hormonreceptorpositiv vid laboratorieprov. Behandlingen innebär att läkemedel, exempelvis tamoxifen, används för att blockera hormonreceptorerna på cancercellerna. Utan tillgång till hormoner kan cellerna inte växa, vilket i sin tur leder till att de dör.
Biverkningar i samband med kirurgi kan inkludera blödning, ömhet, ärrvävnad och infektion vid operationsområdet. Strålbehandling kan orsaka förändringar i huden på det behandlade området, trötthet, svullnad och en känsla av tyngd i bröstet.
Biverkningarna av kemoterapi varierar beroende på vilket läkemedel som används men kan bland annat omfatta munsvårigheter och sår i munnen, håravfall, illamående, kräkningar, nedsatt aptit, trötthet samt ökad benägenhet för blödningar och blåmärken. Hormonbehandling kan ge övergångsåldersliknande symtom, såsom värmevallningar, trötthet, vaginal torrhet och flytningar.
Du bör alltid diskutera med din onkolog eller behandlande läkare om vilka behandlingsalternativ som passar bäst för just din situation, eftersom biverkningsprofilen och behandlingens effektivitet skiljer sig åt från person till person.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online