Enligt American Cancer Society är rökning den största riskfaktorn för urinblåsecancer i USA. Sjukdomen kan drabba personer i alla åldrar, men drabbar fyra gånger så många män som kvinnor och är vanligast hos personer över 65 år. Urinblåsecancer är också den dyraste cancerformen att behandla, med en hög återfallsfrekvens på mellan 50 och 80 procent.
Behandlingsalternativen vid urinblåsecancer omfattar kirurgi, kemoterapi, strålbehandling och immunterapi – samtliga med möjliga biverkningar.
Kemoterapi är en behandling där läkemedel används för att förstöra cancerceller. Läkemedlen kan ges oralt eller intravenöst, men hos patienter med tidig urinblåsecancer kan de även spolas in direkt i urinblåsan via urinröret. Denna metod kallas intravesikal kemoterapi.
Två kemoterapiläkemedel, cyklofosfamid och ifosfamid, är förknippade med toxiska biverkningar på urinblåsan som kan leda till ett tillstånd som kallas cystit. Cystit och dess svårare form, hemorragisk cystit, är de två huvudsakliga typerna av urinblåseproblem som är kopplade till kemoterapi.
Cystit förekommer hos upp till 10 procent av de patienter som får långvarig behandling med låga doser cyklofosfamid. Tillståndet upptäcks ofta som sveda vid vattenlåtning eller blödning efter flera kemoterapicykler, och innebär en irritation av urinblåsans slemhinna. Frekvent tömning av blåsan och riklig vätsketillförsel är två effektiva sätt att förebygga cystit.
Hemorragisk cystit kännetecknas av kombinationen av smärta i urinblåsan och irritationsbesvär innan hematuri utvecklas. Hematuri betyder blod i urinen. Patienter som har utvecklat hemorragisk cystit står inför ett allvarligt tillstånd som kan leda till kraftig blödning eller en livshotande infektion.
Symtom på hemorragisk cystit inkluderar bland annat hematuri, urinvägsinfektion och täta vattenlåtningar. Kontakta alltid vården om du upplever dessa besvär under eller efter kemoterapibehandling.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online