Urinblåscancer upptäcks ofta i ett tidigt skede, vilket gör att behandling och bot i många fall är möjlig. Diagnosen ställs vanligtvis genom cystoskopi, vävnadsprov (biopsi) från urinblåsans slemhinna samt urincytologi, det vill säga en undersökning av urinen där man letar efter cancerceller.
Vilken behandling som väljs beror på hur långt cancern har hunnit utvecklas och om den har spridit sig. Här är de vanligaste behandlingsmetoderna vid urinblåscancer.
I tidiga stadier kan urinblåscancer botas genom att cancercellerna avlägsnas kirurgiskt. Vanligtvis förs ett slingformat instrument eller en laser upp i urinblåsan via urinröret för att bränna bort tumören. Detta ingrepp, som ofta kallas TURB (transuretral resektion av urinblåsan), kräver varken externa snitt eller sjukhusvistelse på flera dagar.
När cancercellerna är begränsade till en mindre del av urinblåsan kan tumören och den drabbade delen av blåsan tas bort, samtidigt som resten av blåsan behålls. Ingreppet utförs via ett snitt i buken och möjliggör att patienten kan fortsätta att tömma blåsan på normalt sätt.
Radikal cystektomi är en mer omfattande kirurgisk behandling som innebär att hela urinblåsan och närliggande lymfknutor avlägsnas. Metoden används när cancercellerna har spridit sig djupare än slemhinnans yttersta lager. Hos män kan även prostatan tas bort, medan kvinnor i vissa fall får livmodern, äggstockarna och en del av slidan bortopererad.
Efter en radikal cystektomi skapar kirurgen en ny väg för urinen att lämna kroppen, exempelvis via en urostomi eller en nyblåsa konstruerad av tarmvävnad.
Kemoterapi innebär användning av läkemedel som dödar cancerceller och används ofta i kombination med kirurgi eller strålbehandling. Behandlingen ges vanligtvis antingen intravenöst, direkt i blodet, eller intravesikalt, det vill säga direkt in i urinblåsan via urinröret. Intravesikal kemoterapi används främst vid tidiga stadier och minskar risken för återfall.
Strålbehandling använder högenergetiska, fokuserade strålar för att döda cancerceller. Som ett komplement till kirurgi och/eller kemoterapi utgör strålningen en viktig del av den totala behandlingen vid urinblåscancer. Strålningen kan antingen ges från en maskin utanför kroppen (extern strålterapi) eller från en liten radioaktiv källa som placeras tillfälligt inuti urinblåsan (intern strålterapi).
Eftersom urinblåscancer har en tendens att återkomma är regelbundna kontroller efter avslutad behandling avgörande. Uppföljningen sker oftast genom cystoskopier och urinprover under flera års tid, vilket ger goda möjligheter att upptäcka eventuella återfall i tid.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online