Benmärgen är den mjuka vävnaden inuti våra ben. Där finns stamceller som mognar och bildar de celler kroppen behöver – röda blodkroppar, vita blodkroppar och blodplättar. Om en sjukdom skadar benmärgen och gör att den slutar fungera ordentligt kan en benmärgstransplantation bli aktuell.
Röda blodkroppar är en av de celltyper som bildas av stamcellerna i benmärgen.
Målet med behandlingen är att de donerade stamcellerna ska inkilnas – så kallad engraftment. Det innebär att stamcellerna vandrar till mottagarens benmärg och börjar fungera normalt, varvid nya, friska blodceller produceras. Enligt University of Virginia Health System sker inkilningen vanligen 15–30 dagar efter transplantationen. Även efter en lyckad inkilning kan det dock dröja flera månader innan immunförsvaret har återfått sin normala funktion.
Enligt amerikanska National Institutes of Health finns det tre huvudtyper av benmärgstransplantationer: autolog, allogen samt stamcellstransplantation från navelsträngen. Vid en autolog transplantation används stamceller som samlats in från patientens egen benmärg. En allogen transplantation använder celler från en donator, medan en navelsträngstransplantation utnyttjar stamceller från en navelsträng. Valet av metod styrs av patientens sjukdom, allmänna hälsotillstånd och vilka matchande donatorer som finns tillgängliga.
Flera olika tillstånd kan skada benmärgen. Bland de vanligaste orsakerna finns cancerformer som leukemi och lymfom. Även patienter med vissa ärftliga sjukdomar, exempelvis sicklecellanemi, kan behöva en transplantation. Dessutom kan själva sjukdomsvården – till exempel intensiv kemoterapi vid cancer – skada märgen och göra en transplantation nödvändig.
Stamceller kan samlas in antingen ur blodomloppet eller direkt från benmärgen, från en donator eller från patienten själv. Efter insamlingen förbereds patienten med högdosbehandling med cytostatika i flera dagar, ofta följt av strålbehandling, för att utplåna den sjuka märgen.
Därefter infunderas de nya stamcellerna intravenöst, det vill säga via dropp direkt i mottagarens blodkärl. Eftersom risken för infektioner och andra biverkningar är stor vårdas patienten på sjukhus under noggrann övervakning. Hur lång vårdtiden blir beror på hur snabbt inkilningen sker och vilka biverkningar som utvecklas.
Patienten vårdas på sjukhus både under och efter själva transplantationen.
Komplikationer kan uppstå i samband med en benmärgstransplantation, och risken påverkas enligt University of Virginia Health System av transplantationstyp, den sjukdom som behandlas samt patientens allmänna hälsa. Infektioner av olika slag – bakteriella, virala och svampinfektioner – utgör en vanlig fara. För att minska infektionsrisken vidtas förebyggande åtgärder som antibiotika, specialkost och isolering. Andra möjliga komplikationer är illamående, kräkningar och organskador.
En allvarlig komplikation är graft-versus-host-sjukdom (GVHD), där kroppen stöter bort det donerade märgen. Då kan allvarliga besvär uppstå, exempelvis feber, hudutslag, leverproblem och andningssvårigheter, vilket kräver omedelbar medicinsk vård.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online