Onkologi är den medicinska specialitet som ägnar sig åt forskning om och behandling av cancer. Onkologer specialiserar sig ofta inom olika områden – vissa väljer att fokusera på en specifik cancerform, som bröstcancer eller leukemi, medan andra koncentrerar sig på en av de tre huvudsakliga behandlingsmetoderna: kirurgi, cellgiftsbehandling (kemoterapi) och strålbehandling. I många fall kombineras två eller flera av dessa behandlingsformer för att ge patienten bästa möjliga vård.
National Cancer Institute beskriver strålbehandling som användning av högenergetisk strålning för att döda cancerceller och krympa tumörer. Strålningen kan komma från flera olika källor, bland annat röntgenstrålar, gammastrålar, neutroner och protoner.
Strålbehandling kan vara antingen extern eller intern – ibland används båda formerna tillsammans. Vid extern strålbehandling riktas en maskin mot kroppen i det område där tumören finns. Intern strålbehandling kan i sin tur vara systemisk eller lokaliserad. Systemisk strålbehandling innebär att ett radioaktivt ämne förs in i blodet och sprids genom hela kroppen, medan lokaliserad intern strålbehandling innebär att radioaktiva kapslar, ofta kallade frön, placeras direkt intill tumören via en mindre operation.
Strålbehandling kan användas mot alla solida tumörer oavsett var i kroppen de sitter, inklusive i hjärnan och de reproduktiva organen. Den används också för att behandla blod- och lymfcancer, såsom leukemi och lymfom.
Vilken typ av strålning som väljs, liksom doseringen, avgörs utifrån flera faktorer – bland annat cancertypen och om tumören ligger nära organ som riskerar att skadas under behandlingen – enligt National Cancer Institute.
Biverkningarna av strålbehandling varierar från patient till patient, och vissa beror på var tumören sitter och vilken typ av behandling som ges. Vanliga biverkningar inkluderar förstoppning, diarré, hudreaktioner, torr mun, nedsatt aptit, låga blodvärden, illamående och kräkningar, trötthet samt lokalt håravfall.
Onkologen hjälper patienten att hantera biverkningarna som en naturlig del av den löpande vården.
Strålbehandling syftar till att döda cancerceller, men metoden är till viss del oprecis, vilket innebär att även frisk vävnad runt tumören kan skadas. Detta är den vanligaste orsaken till biverkningar, som ofta är övergående och försvinner efter avslutad behandling.
Beroende på var tumören sitter kan dock vissa biverkningar bestå i åratal eller till och med bli permanenta. Exempel på detta är minnesstörningar och personlighetsförändringar, grå starr, hjärtproblem, tandproblem och infertilitet. En onkolog väger alltid riskerna mot nyttan vid en viss strålbehandling när olika behandlingsalternativ presenteras för patienten.
Vissa cancerformer tenderar att metastasera, det vill säga sprida sig till andra delar av kroppen, ofta till särskilda platser. I dessa fall kan strålbehandling ibland ges profylaktiskt, vilket innebär att ett område som ännu inte innehåller cancerceller men som bedöms ha risk för cancerspridning behandlas förebyggande.
För patienter vars cancer redan har spridit sig och orsakar smärta i skelettet eller på andra ställen i kroppen kan palliativ strålbehandling användas för att lindra symtomen och förbättra livskvaliteten, enligt National Cancer Institute.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online