Det finns tre huvudsakliga accepterade cancerbehandlingar – kirurgi, cellgiftsbehandling (kemoterapi) och strålterapi. Inom varje kategori finns dock flera undergrupper som kan passa bättre för att behandla just en viss typ av cancer. När det gäller strålterapi innebär en av underformerna användning av strålning från en elektronaccelerator, så kallad lågenergiöverföringsstrålning, för att döda cancerceller.
Enligt webbplatsen MedlinePlus är cancer en okontrollerad tillväxt av onormala celler i kroppen. Immunsystemet är normalt sett effektivt och förstör muterade celler innan de hinner sprida sig. Celler som ändå lyckas undkomma immunförsvaret kan i vissa fall utvecklas till cancer. Vanliga symtom inkluderar feber, frossa, trötthet, allmän sjukdomskänsla och nattsvettningar.
Elektronlinjära acceleratorer används vid extern strålterapi. Vid extern strålterapi riktas strålning från en yttre källa in mot den cancerdrabbade vävnaden. Enligt amerikanska National Cancer Institute skadar strålningsströmmen som produceras av elektronlinjära acceleratorer det genetiska materialet i cancercellerna, vilket gör att de inte längre kan dela sig.
Enligt National Cancer Institute och Mayo Clinic följer behandling med elektronlinjära acceleratorer i allmänhet detta upplägg:
Terapin ges oftast på öppenvård. Under behandlingen ligger patienten stilla på ett underlag medan strålningen riktas in i kroppen, ungefär 15 till 30 minuter per session. Behandlingen fortsätter tills cancern har trätts tillbaka i remission, eller tills behandlingsmålen ändras – exempelvis om behandlingen visar sig vara verkningslös.
Strålterapi delas enligt National Cancer Institute in i två typer, beroende på hur snabbt strålningen överför sin energi till vävnaden. Den typ av strålterapi som elektronlinjära acceleratorer använder kallas lågenergiöverföringsbehandling (LET), och detta är den vanligaste formen av strålterapi mot cancer. Som kontrast finns högenergiformer av behandling, som fortfarande betraktas som experimentella och endast erbjuds på ett fåtal sjukhus världen över. Strålterapi med elektronlinjära acceleratorer är därmed i dag standardmetoden för att ge strålbehandling inom cancer vården.
Oavsett vilken form av strålterapi som används finns det alltid risk för biverkningar. En vanlig biverkning vid behandling med elektronlinjära acceleratorer är så kallade kollateralskador – att strålningen skadar omgivande frisk vävnad utöver att döda cancercellerna. Detta kan leda till symtom som illamående, trötthet, kräkningar samt irritation i huden på det behandlade området.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online