De flesta cancerläkemedel kännetecknas av hög toxicitet och skadar både frisk och sjuk vävnad under behandlingens gång. Genom att kombinera befintliga cancerläkemedel med leveranssystem baserade på nanopartiklar kan läkemedlens terapeutiska kraft öka avsevärt. Nanopartiklarna fungerar som skyddande transportörer som eskorterar läkemedlet genom kroppen utan att det bryts ner, omvandlas eller utsöndras av immunförsvaret.
Nanopartiklar kan öka cancerläkemedels biotillgänglighet, det vill säga mängden intakt medicin som når specifika vävnadsområden. Detta minskar den utspädning och onödiga läkemedelsexponering som ofta förknippas med orala doser och injektioner. Resultatet blir en mer effektiv behandling med potential för färre biverkningar för patienten.
Forskning av William Zamboni, publicerad i tidskriften Clinical Cancer Research den 1 december 2005, visade att pegylerade liposomer ökar effektiviteten hos läkemedlet doxorubicin samtidigt som dess biverkningar begränsas. Liposomerna är små fettpartiklar som kapslar in läkemedlet och skyddar det under transporten mot tumören.
Läkemedelsfyllda nanopartiklar kan utnyttja bakteriers höga rörlighet för att transportera sin last fram till drabbade vävnadsområden. Detta framgår av en artikel i Nature Nanotechnology den 10 juni 2007, författad av Demir Akin. Genom att koppla nanopartiklar till rörliga bakterier kan läkemedlet nå platser i kroppen som är svåra att nå på andra sätt.
I ett reportage i medGadget den 17 juni 2005 redogjorde forskare vid University of Michigan för en studie där de lyckades öka effektiviteten hos läkemedlet metotrexat hela tiofaldigt genom att fästa det på dendrimer-nanopartiklar. Dendrimerer är grenade, trädliknande molekyler som kan bära stora mängder läkemedel och rikta dem mot cancercellerna.
Vetenskapsmän knutna till European Cancer Society publicerade den 1 november 2005 via EurekAlert en studie som visade att nanopartikel–aptamer-konjugat kunde leverera läkemedlet docetaxel till cancerdrabbade prostataceller med högre specificitet än vad traditionella doser åstadkommer. Aptamerer fungerar som målsökande molekyler som känner igen och binder till specifika celltyper, vilket ger en mer precis behandling.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online