Tamoxifen är det generiska namnet på ett läkemedel som säljs under varumärket Nolvadex. Preparatet är godkänt av den amerikanska läkemedelsmyndigheten FDA både för behandling av bröstcancer och för att förebygga sjukdomen hos patienter med högre risk. Även om tamoxifen kan vara ett effektivt och viktigt läkemedel i bröstcancervården finns det flera potentiella biverkningar och läkemedelsinteraktioner som man bör känna till.
Tamoxifen är ett oralt läkemedel (i tablettform) som verkar mot hormonreceptorpositiv bröstcancer. Det tillhör läkemedelsgruppen SERM (selektiva östrogenreceptormodulatorer), vilket innebär att det antingen blockerar eller aktiverar hormonet östrogen beroende på vilken celltyp som påverkas. Vid hormonkänslig bröstcancer blockerar tamoxifen östrogenets effekt på bröstcellerna, vilket hindrar cancercellerna från att växa.
Tamoxifen aktiverar samtidigt östrogenet i lever- och benceller. Detta gör att läkemedlet kan bidra till att sänka kolesterolnivåerna samt stärka skelettet och förebygga benskörhet (osteoporos) hos kvinnor efter menopaus med låga östrogennivåer.
Tamoxifen har visat sig mycket framgångsrikt i cancerbehandling sedan det godkändes av FDA – 1977 för behandling av bröstcancer och 1998 för att förebygga sjukdomen. Läkemedlet är särskilt effektivt hos kvinnor i premenopausal ålder samt hos kvinnor efter menopaus som inte tål aromatashämmare (en annan form av hormonterapi).
Tamoxifen kan även användas som neoadjuvant terapi, det vill säga ges före operation för att krympa hormonkänsliga tumörer så att de blir möjliga att ta bort kirurgiskt.
Hos kvinnor med tidig hormonreceptorpositiv bröstcancer används tamoxifen som adjuvant behandling efter operation, cellgiftsbehandling och strålning. Syftet är inte att bota cancern (det gör operation, cellgifter och strålning) utan att förebygga återfall.
Kvinnor i premenopausal ålder som tar tamoxifen efter behandlad tidig bröstcancer har 40–50 procent lägre risk för återfall jämfört med kvinnor som inte får läkemedlet. För kvinnor efter menopaus är risken 30–50 procent lägre. Tamoxifen minskar dessutom risken för cancer i det andra bröstet med cirka 50 procent.
Läkemedlet förskrivs också till kvinnor med stadium IV-metastatisk bröstcancer. Denna form av cancer går inte att bota, men hos patienter med hormonkänslig cancer kan tamoxifen ibland leda till remission, det vill säga att cancern blir vilande. Tamoxifen kan även bromsa tumörtillväxten eller till och med få cancern att krympa, vilket förlänger livslängden.
Patienter som ännu inte insjuknat i bröstcancer men som har hög risk kan också få tamoxifen förskrivet. Det gäller bland annat bärare av BRCA1-genen, som är kopplad till bröstcancer, samt kvinnor med stark ärftlig beläggning för sjukdomen eller med precancerösa förkalkningar i bröstet.
Som hormonhämmare kan tamoxifen interagera negativt med flera olika läkemedel. Vissa preparat kan nämligen hindra tamoxifen från att verka fullt ut. Exempel på sådana läkemedel är Prozac (fluoxetin), Paxil (paroxetin), Wellbutrin (bupropion), Cardioquin (kinidin), Cymbalta (duloxetin), Zoloft (sertralin), Benadryl (difenhydramin), Mellaril (tioridazin), Cordarone (amiodaron), Desyrel (trazodon) och Tagamet (cimetidin). Tar du tamoxifen bör du alltid rådfråga en läkare innan du använder receptfria eller receptbelagda läkemedel, för att säkerställa att de inte stör tamoxifens skyddande effekt.
Tamoxifen kan ge upphov till allvarliga biverkningar. De mest allvarliga riskerna är blodproppar, stroke (slaganfall) samt ökad risk för livmodercancer (endometriecancer). Symtom på dessa allvarliga biverkningar kan vara onormal blödning eller flytning från slidan, smärta i bäckenet, svullnad eller ömhet i benen, bröstsmärta, andningssvårigheter, domningar eller svaghetskänsla i extremiteterna, tal- eller uppfattningsproblem, yrsel och huvudvärk.
Vanliga biverkningar är bland annat skelettsmärta, smärta i tumören, värmevallningar, magbesvär, trötthet, irritabilitet, depression, huvudvärk, håravfall eller tunnare hår, irriterad hud, förstoppning samt nedsatt sexlust.
Tamoxifen tas i tablettform. En del kvinnor behandlas i tre till fem år och byter därefter till en annan hormonhämmare, oftast en aromatashämmare. Andra kan fortsätta med tamoxifen i fem år eller längre. Den exakta behandlingstiden och dosen avgörs individuellt utifrån patientens situation.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online