Whipple-operationen är en avancerad kirurgisk behandling som används vid bukspottkörtelcancer (pankreascancer). Inom medicinen kallas ingreppet även pankreatikoduodenektomi. Det är en mycket komplex operation som innebär att bukspottkörteln tas bort, liksom delar av magsäcken och tarmen samt i vissa fall andra delar av matsmältningssystemet. Enligt American Cancer Society (ACS) är det en riskfylld operation som endast bör utföras av en erfaren kirurg med stor vana av just detta ingrepp.
Bukspottkörteln ligger djupt inne i buken, mellan ryggraden och magsäcken. Den består av tre delar – huvud, kropp och svans – där huvudet är den bredaste delen och svansen den smalaste. Körteln är en viktig del av matsmältningssystemet och producerar hormoner och andra ämnen, bland annat insulin och glukagon, som hjälper kroppen att bearbeta maten.
De flesta fall av bukspottkörtelcancer utgår från körtelns exokrina celler. Sjukdomen är ofta svår att behandla eftersom den sällan upptäcks tidigt – vanligtvis ställs diagnosen först när cancern redan har spridit sig till omgivande organ eller andra delar av kroppen.
Vid den standardiserade Whipple-operationen avlägsnas huvudet på bukspottkörteln och, beroende på hur långt cancern hunnit sprida sig, även kroppen. Om sjukdomen har spritts dit brukar även en del av tunntarmen och magsäcken, gallblåsan och gallgången tas bort. Den kvarvarande delen av gallgången kopplas därefter ihop med tunntarmen så att gallan från levern kan passera som den ska. Lymfkörtlar avlägsnas också som en del av ingreppet.
American Cancer Society varnar för att detta är ett mycket farligt ingrepp. På vissa sjukhus dör mer än 15 procent av patienterna i komplikationer relaterade till operationen. ACS rekommenderar därför att Whipple-operationer endast utförs vid cancersjukhus eller av specialiserade kirurger – och även då är risken att avlida i komplikationer cirka 5 procent.
En radikal Whipple-operation liknar den standardiserade metoden. Även här genomförs en lymfkörtelutrymning och avlägsnande av bukspottkörteln samt andra drabbade organ. Skillnaden är att den radikala varianten försöker bevara området där magsäcken mynnar ut i tolvfingertarmen (duodenum), vilket kan underlätta matsmältningen efter operationen.
Den klassiska Whipple-operationen påminner också om standardmetoden, men här tas en större del av magsäcken bort – upp till 40 procent. Enligt studien Pancreaticoduodenectomy Versus Pylorus-Preserving Pancreaticoduodenectomy är det dock inte klarlagt om denna metod ger en markant lägre återfallsfrekvens jämfört med de Whipple-varianter som bevarar mer av magsäcken.
En distal pankreatektomi med splenektomi innebär att svansen på bukspottkörteln och en del av kroppen avlägsnas, tillsammans med mjälten. Denna behandling används normalt endast vid så kallade ö-cellstumörer (tumörer i svansen eller kroppen av bukspottkörteln) och inte vid tumörer som utgår från den exokrina delen av körteln. Patienter vars cancer har upptäckts i den exokrina delen av bukspottkörteln, eller vars tumör redan har spridit sig, är därför oftast inte aktuella för denna typ av ingrepp.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online