Vitamin B17 är en förening som länge omgärdats av kontroverser. Ämnet, som även kallas laetril eller amygdalin, har i decennier marknadsförts som en alternativ behandling mot cancer – samtidigt som ledande hälsoorgan klassat det som verkningslöst och potentiellt farligt. Debatten om ämnets påstådda effekter lever kvar än idag, inte minst tack vare internet.
Vitamin B17 är egentligen ingen vitamin i traditionell mening. Namnet myntades av den amerikanske läkaren Ernst T. Krebs, som gav föreningen ett vitaminnamn för att ge den större legitimitet. I vetenskapliga sammanhang kallas ämnet amygdalin, medan benämningen laetril syftar på en renad form av samma förening.
Amygdalin finns naturligt i en rad livsmedel som innehåller nitrilosider. Det gäller framför allt frukter från släktet Prunus – bittra mandlar, aprikoskärnor, slånkörsbär, nektariner, persikor och plommon. Ämnet återfinns också i gräs, majs, durra, hirs, äppelkärnor och andra livsmedel som inte ingår i den moderna kostens vanliga repertoar.
Från 1950-talet fram till mitten av 1970-talet studerades vitamin B17 intensivt som en möjlig cancerbehandling – som alternativ till kemoterapi och andra etablerade metoder. I bland annat Mexiko har laetril använts inom alternativmedicinska kliniker. I USA dömde dock FDA ut påståendena från Ernst Krebs, en av de mest framträdande forskarna bakom ämnet, som ren bluff och kvacksalveri. Senare kliniska prövningar har inte kunnat påvisa någon anticancereffekt.
Sättet på vilket B17 enligt teorin ska interagera med kroppen – i synnerhet med cancerceller – är något komplicerat, men grundidén låter logisk. I kroppen finns ett enzym som kallas rodanäs, som bildas i stora mängder men som aldrig förekommer i cancerceller. Å andra sidan finns enzymet beta-glukosidas precis där cancerceller finns, men inte hos friska individer. Denna observation är nyckeln till hur vitamin B17 enligt sina anhängare ska kunna bekämpa cancer.
Vitamin B17 består av två delar glukos, en del vätecyanid (blåsyra) och en del bensaldehyd, ett ämne med smärtstillande egenskaper. När B17 tas upp av kroppen bryts det enligt teorin ned av rodanäs till tiocyanat och benzoesyra, vilka båda är ofarliga för friska celler. När vitamin B17 kommer i kontakt med cancerceller saknas dock rodanäs för att bryta ner det. I stället reagerar B17 med beta-glukosidas, varvid vätecyaniden och bensaldehyden kombineras och bildar ett gift som endast skulle rikta sig mot cancercellerna. Denna process kallas selektiv toxicitet.
Vätecyaniden i vitamin B17 är det som oftast väcker farhågor. Anhängarna hävdar att ämnet är kemiskt inert och ogiftigt när det intas som föda eller används i farmaceutiskt syfte, samt att rodanäs bryter ner vätecyaniden inom en timme medan överskottet passerar ur kroppen via urinen.
Kritiker menar dock att detta är en förenklad bild. Mängden blåsyra som frisätts beror på hur ämnet tas upp, doseringen och tarmfloran, och flera fall av allvarlig cyanidförgiftning har rapporterats efter intag av amygdalin, särskilt i kombination med aprikoskärnor.
Trots de teoretiska resonemangen finns inget vetenskapligt stöd för att vitamin B17 eller laetril kan bota cancer. En större klinisk studie publicerad i New England Journal of Medicine 1982 fann ingen effekt mot tumörer. Laetril är därför förbjudet i USA och många andra länder. Den som överväger alternativa behandlingar bör alltid rådfråga sin läkare innan, eftersom oskyddat intag kan innebära verkliga hälsorisker.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online