Kirurgi är fortfarande grunden i behandlingen av melanom i alla stadier. Den kombineras ofta med tilläggsterapier – immunterapi, målstyrda läkemedel, cytostatika eller strålning – för att eliminera kvarvarande sjukdom.
När melanom upptäcks innan det har spridit sig är prognosen i regel god. Forskning pågår för att förfina rollen för immun- och målstyrd terapi vid tumörer som inte svarar väl på enbart kirurgi.
Vid avancerad, obotlig sjukdom använder läkare ofta palliativa metoder, såsom strålning eller cytostatika, för att lindra symtom och förlänga överlevnaden.
Standardmetoden är vidsträckt lokal excision, där tumören avlägsnas tillsammans med ett säkert marginal av frisk vävnad. Större sår kan kräva hudgraft.
I kosmetiskt känsliga områden, exempelvis ansiktet, kan Mohs mikrogråffkirurgi utföras. Här tas tunna vävnadslager bort sekventiellt och varje lager undersöks mikroskopiskt för att säkerställa fria marginaler.
Lymfkörteldissektion är indicerad vid bekräftad nodal spridning. Amputation är sällsynt men kan bli nödvändig när tumören tränger djupt in i en digit.
Vid metastaser som inte går att bota kirurgiskt kan isolerade lesioner eller påverkade lymfkörtlar fortfarande avlägsnas för palliation.
Immunterapi stimulerar patientens eget immunsystem att känna igen och förstöra cancerceller.
För många stadium II‑ och III‑melanom ges checkpoint‑inhibitorn pembrolizumab (Keytruda) som adjuvant behandling efter operation för att minska återfallsrisken. Läkemedlet ges intravenöst varannan till sjätte vecka.
Andra immunterapier, såsom interleukin‑2 (Proleukin) och den topikala krämen imiquimod (Aldara/Zyclara), kan användas vid icke‑resekterbar stadium III, stadium IV eller återkommande melanom. Imiquimod appliceras på huden 2–5 gånger per vecka i cirka tre månader efter excision av tidiga lesioner.
Cytostatika reserveras i regel för situationer där nyare läkemedel har misslyckats eller inte är tillgängliga. Den kan ges efter operation för att eliminera mikroskopisk sjukdom eller som primär behandling vid icke‑resekterbar stadium III, stadium IV eller återfall.
Vanliga regimer ges intravenöst; den orala komponenten temozolomid (Temodar) är ett alternativ för vissa patienter. Hypertermisk isolerad lemperfusjon – direkt infusion av cytostatika i en drabbad arm eller ben med tourniquet – kan användas vid lembegränsad sjukdom.
Högenergi‑röntgenstrålar eller andra strålningsformer används i flera situationer:
Målstyrda läkemedel hämmar specifika molekylära vägar som driver melanomtillväxt och erbjuder ett mer precist alternativ till traditionell cytostatika.
Adjuvant behandling efter operation för högrisk stadium III kan bestå av BRAF‑hämmare (dabrafenib [Tafinlar]) kombinerat med MEK‑hämmare (trametinib [Mekinist]).
För icke‑resekterbar stadium III, stadium IV eller återkommande sjukdom kan följande FDA‑godkända kombinationer användas:
Forskning utforskar nya tillvägagångssätt, bland annat terapeutiska vacciner som syftar till att programmera immunsystemet mot melanomceller.
Aktuella kliniska studier finns på National Cancer Institutes webbplats.
Vårdteamet innefattar vanligtvis dermatologer, kirurgiska onkologer, medicinska onkologer och strålningsonkologer.
Patienter med fullständigt avlägsnad melanom kan ofta klara sig med en enda operation, följt av regelbunden övervakning – vanligen var 3–12 månad, med tätare kontroller vid aggressiv sjukdom.
Cytostatikacykler pågår i flera veckor; antalet cykler bestäms av tumörrespons och tolerabilitet.
Tidigstad melanom som är begränsad till huden är ofta botbar. Långtidsremission definieras vanligen som fem år utan påvisbar sjukdom, även om återfall oftast sker inom de första fem åren. En australiensk kohort från 2019 med 700 högriskpatienter rapporterade en återfallsfrekvens på 13,4 % inom två år.
Enligt SEER‑databasen varierar femårsrelativ överlevnad kraftigt mellan stadier, vilket understryker vikten av tidig upptäckt och rätt multimodal behandling.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online