Myelom är en progressiv cancerform som drabbar en viss typ av vita blodkroppar, så kallade plasmaceller. Sjukdomen upptäcks hos cirka 20 000 amerikaner varje år och förekommer oftast hos afroamerikaner över 50 års ålder, men personer ur andra etniska grupper över 50 år löper också risk. Även om myelom idag inte går att botas har stora framsteg gjorts när det gäller effektiv behandling som förlänger livet och lindrar besvären.
Myelom börjar när onormala plasmaceller bildar tumörer i benmärgen. Dessa tumörer har två effekter. För det första stör de den normala produktionen av viktiga beståndsdelar i blodet, bland annat röda blodkroppar, övriga vita blodkroppar och blodplättar. För det andra skadar tumörerna direkt de ben de växer i, vilket leder till benskörhet, smärta och strukturella skador.
När myelom förekommer på flera ställen i kroppen kallas det multipelt myelom. Cirka 90 procent av alla patienter har den här formen av sjukdomen.
Har du fått diagnosen myelom är det första din läkare gör att bedöma hur allvarligt ditt tillstånd är. Det görs vanligtvis genom en benmärgsbiopsi samt blodprover som mäter centrala förändringar i plasmacellerna, exempelvis nivåerna av så kallade M-proteiner.
Läkaren undersöker också hur utbrett sjukdomen är med hjälp av röntgenundersökningar, datortomografi (CT) och positronemissionstomografi (PET). Utifrån resultaten klassificeras sjukdomen i olika stadier, vilket styr valet av behandling.
Baserat på sin bedömning kan din läkare välja mellan flera olika behandlingsvägar. Eftersom myelomets utveckling varierar kraftigt från person till person blir inga två behandlingsförlopp exakt likadana.
Är dina symtom lindriga eller få kan läkaren inledningsvis välja att endast följa sjukdomen genom regelbundna kontroller och prover. Den här metoden kallas aktiv övervakning (watchful waiting). Oftare är dock förekomsten av myelom ett skäl att sätta in aktiv behandling.
Cytostatika (kemoterapi) används ofta, eftersom det bekämpar myelomceller i hela kroppen. Läkemedlen kan även injiceras direkt i området kring en aktiv tumör. Kemoterapi ges ibland i höga doser i kombination med en stamcellstransplantation. Stamceller är omogna blodceller, och genom att transplantera dem kan kroppens förmåga att bilda friska, mogna blodceller efter högdosbehandling återställas.
Förutom cytostatika finns flera andra läkemedel som används vid myelom:
Behandling med monoklonala antikroppar är ett relativt nyare alternativ. Antikropparna framställs i laboratorium och ges intravenöst. De är utformade för att direkt döda myelomceller eller störa deras funktioner, exempelvis genom att blockera signaler som cellerna behöver för att överleva.
Din läkare kan också rekommendera strålbehandling, där fokuserade högenergetiska röntgenstrålar används för att skada eller döda myelomceller. Behandlingen kan ske antingen med en extern strålkälla eller genom tillfällig placering av radioaktivt material nära tumören, så kallad brakyterapi.
Plasmaferes kan användas när stora mängder onormalt protein cirkulerar i blodet. Blodet förs då genom en extern maskin som filtrerar bort de onormala cellerna och proteinerna innan blodet leds tillbaka till kroppen. Observera att denna rening inte hindrar att nya cancerceller bildas.
I vissa fall krävs kirurgi, exempelvis för att stabilisera ben som skadats av tumörer eller för att ta bort en avgränsad tumör som orsakar besvär.
Myelombehandling utvecklas ständigt, och nya immunterapier och kombinationsbehandlingar ger allt bättre resultat. Vilken behandling som passar dig bäst beror på sjukdomens stadium, din ålder och din allmänna hälsa. Diskutera alltid grundligt med din läkare om vilka alternativ som finns och vilka biverkningar respektive behandling kan medföra.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online