En cancerdiagnos kan kännas överväldigande, men den moderna medicinen erbjuder flera beprövade behandlingsmetoder som riktar sig mot cancerceller och hjälper till att förhindra att sjukdomen sprider sig.
Kemoterapi och strålbehandling är två av de mest använda behandlingarna. Båda har som mål att utrota cancern, men de skiljer sig åt i hur de ges, hur de verkar och vilka biverkningar de orsakar.
Kemoterapiläkemedel är utformade för att förstöra snabbt delande celler i hela kroppen och hämma tumörtillväxten. Läkemedlen ges vanligtvis via munnen eller intravenöst, vilket gör att de transporteras genom blodbanan och når cancercellerna oavsett var i kroppen de befinner sig.
Behandlingen brukar organiseras i så kallade "cykler", med några veckors mellanrum, för att träffa cancercellerna när de befinner sig i ett sårbart skede av sin livscykel.
Eftersom kemoterapi cirkulerar i hela kroppen kan den också påverka friska celler som delar sig snabbt, exempelvis i hårsäckar, naglar, matsmältningskanalen, munnen och benmärgen. Detta förklarar många av de vanliga biverkningarna, som varierar beroende på vilka läkemedel som används och patientens allmäntillstånd.
Din onkolog väljer den behandlingsplan som ger störst nytta för just din cancerform.
Strålbehandling använder exakt riktade strålar med hög energi för att skada DNA:t i tumörcellerna, vilket får dem att dö eller sluta dela sig.
Strålbehandling kan användas som en ensam behandling eller i kombination med andra metoder. Vanliga användningsområden är:
Det finns tre huvudsakliga metoder, vilken som väljs beror på cancerns placering och onkologens bedömning. Valet anpassas alltid individuellt efter varje patients situation.
Eftersom strålningen riktas mot ett avgränsat område upplever patienterna ofta färre systemiska biverkningar än vid kemoterapi, även om frisk vävnad i det behandlade området fortfarande kan påverkas.
Det optimala valet beror på många faktorer: ålder, allmänhälsa, cancerform, stadium och tumörens placering. I vissa fall börjar läkarna med en metod och byter senare till den andra; i många andra fall ges båda tillsammans för att uppnå bästa möjliga effekt.
När båda behandlingarna används samtidigt kallas regimen kemoradioterapi. Denna strategi är särskilt värdefull vid cancerformer som är svåra att operera bort, har hög risk att sprida sig eller inte har svarat på en enskild behandling. Forskning visar goda resultat vid analcancer, livmoderhalscancer, lungcancer och blåscancer.
Enligt American Cancer Society är de flesta kemoterapiläkemedel aktiva i cirka 48 timmar, även den exakta utsöndringen beror på dos, läkemedelstyp och individuell hälsa.
Exponeringen vid strålbehandling är vanligtvis kort, men systemisk strålbehandling (till exempel med radioaktiva isotoper) kan finnas kvar i kroppen i flera dagar.
Båda behandlingarna kan orsaka biverkningar. Följande strategier kan hjälpa till att lindra besvären:
Diskutera alltid nya eller förvärrade symtom med ditt vårdteam – de kan anpassa åtgärderna efter dina behov.
Kemoterapi är en systemisk behandling som ges via infusion eller tabletter, medan strålbehandling riktas mot en specifik tumörplats. Båda syftar till att förstöra cancerceller samtidigt som frisk vävnad skonas så mycket som möjligt. Din onkolog rekommenderar den behandling som bäst passar din cancers egenskaper och din hälsoprofil.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online