Hjärncancer har länge varit en av de allra svåraste cancerformerna att diagnosticera. Att identifiera dess orsaker har också inneburit stora utmaningar. Innan tekniken hunnit utvecklas tillräckligt för att ge korrekta bilder av hjärnan var det svårt att avgöra var en hjärntumör befann sig. Under årens lopp har dock ny teknik utvecklats som inte bara kan lokalisera tumören, utan även hjälpa till att avlägsna den. Dessutom, även om den exakta orsaken bakom hjärntumörer ännu inte har fastställts, har flera myter – som att mobilanvändning skulle leda till tumörer – kunnat motbevisas.
Det finns två huvudformer av hjärncancer: primära hjärntumörer och sekundära hjärntumörer. Primära hjärntumörer har sitt ursprung i hjärnan och ryggmärgen. Sekundära hjärntumörer kommer däremot från cancer i andra delar av kroppen. En del av den ursprungliga tumören lossnar, färdas via blodbanan till hjärnan och börjar där växa som en ny tumör.
Det finns flera olika typer av primär hjärncancer. De viktigaste är astrocytom, som har sitt ursprung i hjärnstammen, lillhjärnan, den vita substansen och ryggmärgen; hjärnstamsgliom, som uppstår i förlängda märgen, bron och mellanhjärnan; plexuspapillom, som sitter i hjärnventriklarna; ependymom, som utgår från ventriklarnas hinnor och ryggmärgens centrala kanal; glioblastoma multiforme, som bildas i gliacellerna i storhjärnan; samt medulloblastom, som förekommer i den fjärde hjärnventrikeln och lillhjärnan.
Genom forskning har man successivt lärt sig mer om vad som kan ligga bakom hjärncancer. År 1987 visade en studie från New York State Health Department att barn som bodde nära kraftledningar löpte större risk att utveckla hjärncancer eller leukemi på grund av exponering för starka magnetfält. Nitton år senare visade däremot en studie från Londons Institute of Cancer Research att det inte fanns något samband mellan mobilanvändning och hjärntumörer.
Strålbehandling är en vanlig behandlingsform vid hjärncancer. Studierna visade dock att patienterna fick en bättre överlevnadsgrad och högre livskvalitet när strålningen kombinerades med kirurgi.
Förutom att kombinera kirurgi med strålning har man testat andra behandlingsalternativ på patienter som inte svarar på konventionell terapi. År 1993 introducerades en herpesgenterapi, där tumörcellerna infekterades med herpesvirus och sedan behandlades med herpesläkemedel. En annan banbrytande behandling använde DNA-störning med läkemedlet temozolomid för att hindra cancercellerna från att dela sig och sprida sig vidare.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online