Vad betyder hjärndöd? Orsaker, diagnos och vad begreppet innebär

Vad är hjärndöd?

Hjärndöd innebär att alla funktioner i hela hjärnan, inklusive hjärnstammen, har upphört på ett oåterkalleligt sätt. Tillståndet kännetecknas av total avsaknad av elektrisk aktivitet i hjärnan, vilket kan påvisas med ett elektroencefalogram (EEG) under en sammanhängande tidsperiod.

Hjärndöd skiljer sig från koma, där personen är medvetslös men hjärnan fortfarande fungerar, samt från locked-in-syndrom, där personen är vaken och medveten men inte kan röra sig eller kommunicera med omvärlden.

Vanliga orsaker till hjärndöd

Flera olika faktorer kan leda till hjärndöd:

• Huvudskador: Allvarliga huvudtraumor kan skada hjärnstammen och orsaka hjärndöd.
• Stroke: En blodpropp som blockerar en artär i hjärnan kan stänga av syretillförseln och leda till att hjärnvävnaden dör.
• Anoxi: Fullständig syrebrist i hjärnan, som kan uppstå vid drunkning, kvävning eller hjärtstillestånd.
• Hypotermi: Ett tillstånd där kroppstemperaturen sjunker kraftigt under normal nivå, vilket i vissa fall kan bidra till hjärndöd.

Hur konstateras hjärndöd?

Diagnosen ställs aldrig utifrån en enda undersökning. Läkare genomför vanligtvis noggranna kliniska tester av hjärnstammens reflexer, bland annat pupillreaktioner och hostreflex, samt ett s.k. apnéprov som visar om patienten kan andas själv. Ofta kompletteras undersökningarna med EEG och andra bildtagningar för att bekräfta att all hjärnaktivitet upphört.

Diagnosens konsekvenser

Hjärndöd är en förödande diagnos utan möjlighet till återhämtning eller bot. När hjärndöd har konstaterats betraktas personen som juridiskt död, även om kroppens organ kan hållas fungerande en tid med hjälp av respirator. I dessa situationer kan närstående erbjudas möjligheten till organdonation för transplantation, vilket kan rädda andra människors liv.