
Medulloblastom är den vanligaste formen av elakartad tumör i centrala nervsystemet hos barn. Enligt Boston Children's Hospital står medulloblastom för cirka 15–20 procent av alla hjärntumörer hos barn. Tumörerna är belägna i lillhjärnan (cerebellum), den del av hjärnan som styr komplexa motoriska färdigheter och balans.
De vanligaste åldrarna för att utveckla medulloblastom är mellan 3 och 8 år.
Forskare har ännu inte kunnat fastställa några predisponerande faktorer som orsakar medulloblastom hos barn. Man tror dock att vissa sällsynta genetiska tillstånd kan öka risken för att sjukdomen utvecklas. Därför fokuserar forskningen i hög grad på att förstå de genetiska mekanismer och signalvägar som kan ligga bakom uppkomsten av medulloblastom.
Vanliga symtom på medulloblastom inkluderar:
Dessa symtom misstas ofta för virala infektioner eller influensa, vilket kan leda till fördröjd diagnos. Medulloblastom kan också orsaka dubbelseende, sned huvudställning, bristande koordination och balansrubbningar. Tumören kan i vissa fall även utvecklas på ryggmärgen, vilket kan ge upphov till kraftiga ryggsmärtor och nedsatt styrka i benen.
Behandlingen av medulloblastom anpassas efter tumörens storlek, placering och typ, samt efter barnets ålder, medicinska historik, allmänna hälsotillstånd och tolerans mot olika behandlingsmetoder. Behandlingsalternativ kan innefatta:
Barn som genomgår behandling för medulloblastom kan drabbas av långtidseffekter, bland annat kortare slutlängd till följd av strålning, hörselnedsättning kopplad till kemoterapi samt hormonella störningar (endokrina dysfunktioner) när hypotalamus och hypofysen påverkas av strålningen. Det finns dessutom en risk för att så kallade sekundära tumörer utvecklas i kroppsdelar som utsatts för strålbehandling. Sådana tumörer uppstår oftast åtta till tolv år efter avslutad behandling, vilket gör långsiktig uppföljning extra viktig.
Barn som diagnostiserats med och behandlats för medulloblastom bör genomgå regelbundna, årliga kontroller. Uppföljningen omfattar vanligtvis detaljerade neurologiska och fysiska undersökningar, endokrinologisk utredning, MR-undersökningar av hjärna och ryggmärg, neurofysiologiska tester samt audiologiska (hörsel)utvärderingar. Kontinuerlig uppföljning gör det möjligt att tidigt upptäcka återfall eller behandlingsrelaterade komplikationer.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online