Några av de största hjältarna inom vården är inte läkare, sjuksköterskor, forskare eller ambulanspersonal. De är små, vita och fyrbenta. Möss offrar sina liv i tusental varje dag för att hjälpa forskare att förstå mänskliga sjukdomar och för att säkerställa att de läkemedel och behandlingar vi använder är både säkra och effektiva. Möss har varit särskilt värdefulla i kampen mot cancer – både när det gäller att förbättra kemoterapins effektivitet och att hitta effektiva alternativ till den.
Möss uppvisar en anmärkningsvärd genetisk och biologisk likhet med människor. De är små, lätta att hålla och kan bo antingen socialt eller individuellt. Dessutom reproducerar de sig mycket snabbt, vilket inte bara gör dem talrika och billiga, utan också gör det möjligt för forskare att studera genetisk nedärvning i relation till sjukdom över flera generationer.
Möss har använts inom cancerforskning sedan slutet av 1800-talet. Ursprungligen användes de för att testa läkemedels verkan. Forskare transplanterade tumörer från en mus till en annan för att kunna följa hur cancern utvecklades. Senare framavlades en inavlad musstam med större benägenhet att utveckla tumörer, vilket underlättade forskarnas arbete ytterligare.
Ett genombrott kom år 1962, då en mutantmus med mycket svagt immunförsvar upptäcktes. Denna mus och dess avkommor stötte inte bort transplanterade humana tumörer, vilket öppnade helt nya möjligheter. Sedan dess har forskare kontinuerligt modifierat mössens gener för att skapa egenskaper som underlättar studiet av cancer.
Möss med tumörer behandlas med olika substanser för att utvärdera deras effektivitet. Genom att transplantera humana tumörer in i möss kan forskare direkt observera hur väl kemoterapibehandlingar fungerar mot mänskliga cancerceller.
Ett av de största problemen med kemoterapi är att behandlingen skadar mer än bara cancercellerna. Forskare har därför länge sökt sätt att skydda kroppens friska celler från behandlingens biverkningar.
Enligt en artikel på WebMD visade en nyligen genomförd studie på möss att fasta före kemoterapi kan minska behandlingens toxiska effekter. Möss som inte fick äta på två dagar innan sin kemoterapibehandling uppvisade upp till fem gånger högre stressresistens – ett fynd som kan få stor betydelse för framtida behandlingsstrategier även hos människa.
Möss används idag också för att testa alternativa cancerbehandlingar. Ett exempel är kolnanorör, som kan tränga in i cancerceller utan att skada de normala cellerna runt omkring. Möss har även använts vid testning av rekombinant DNA-teknik och genterapi, bland annat med retrovirus som angriper defekta gener och skyddar de friska.
Tidig forskning på möss har visat att genterapitekniker kan vara extremt effektiva – tumörer har inte bara krympt utan i vissa fall försvunnit helt. Detta ger hopp om att framtidens cancerbehandlingar kan bli både mer träffsäkra och skonsamma.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online