Kemoterapi ger i grunden samma effekt på kroppens snabbt delande friska celler som på cancerceller. Det är därför behandlingen ofta orsakar biverkningar i vävnader med hög celldelning, som hårbotten, benmärg och tarmslemhinna. Olika typer av cytostatiska läkemedel har dessutom specifika effekter beroende på sin verkningsmekanism. Nedan följer en översikt över de vanligaste läkemedelsgrupperna och hur de påverkar cellerna.
Kemoterapi med alkaloider hindrar celldelning och mitos genom att störa cellens kromosomspindel. När spindeln inte fungerar korrekt kan kromosomerna inte fördelas ordentligt mellan de nya cellerna, vilket stoppar den fortsatta celldelningen.
Cytostatika av alkylerande typ blockerar normal celldelning genom att binda till DNA, RNA och cellulära enzymer. Därmed stoppas de processer som styr cellproduktionen, och cellen kan inte längre dela sig på ett normalt sätt.
Vissa cytostatika är baserade på antibiotika. Dessa hämmar bildningen av nytt DNA, vilket stör cellens funktioner och förmåga att producera nya celler.
Kemoterapi med antimetaboliter påverkar DNA-syntesen genom att blockera de reaktioner som tillför cellen viktiga byggstenar (prekursorer). Utan dessa byggstenar kan cellen inte replikera sitt genetiska material och delningsprocessen avstannar.
Vid hormonbehandling används hormoner som läkemedel för att påverka cellmetabolismen. Genom att förändra kroppens hormonbalans kan behandlingen påverka cellmembranet och därmed cellens funktion, särskilt hos hormonnäsliga tumörer som exempelvis vissa former av bröstcancer och prostatacancer.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online