Tjocktarmen, även kallad kolon, utgör den sista delen av matsmältningskanalen. Ibland utvecklar en grupp celler i tjocktarmen genetiska mutationer som får dem att dela sig okontrollerat. Resultatet blir koloncancer, en sjukdom som kan sprida sig till andra delar av kroppen om den inte behandlas.
Det goda nyheterna är att koloncancer är mycket väl behandlingsbar om den upptäcks i tidigt skede. De flesta behandlingsregimer bygger på en kombination av olika terapier, bland annat kirurgi, strålbehandling och cellgiftsbehandling. Här går vi igenom de vanligaste behandlingsmetoderna.
Om koloncantern upptäcks tidigt kan den cancerösa tumören ofta avlägsnas genom en minimalinvasiv operation. Kirurgen för då in ett tunt instrument genom ändtarmen och använder det för att skära bort den cancerösa vävnaden. Denna metod används framför allt när cancern är begränsad till en liten tillväxt, så kallad polypp, som ännu inte hunnit sprida sig djupare in i tarmväggen.
Har cancern spridit sig inom ett begränsat område av tjocktarmen kan kirurgen utföra en tarmpresektion. Vid ingreppet tas den sjuka delen av tarmen bort, varefter de friska delarna sys ihop så att tarmen kan fortsätta fungera normalt. I samband med operationen avlägsnas oftast även lymfkörtlar i närheten för att undersöka om cancern har börjat sprida sig via lymfsystemet.
I fall där cancern har spridit sig i stora delar av tjocktarmen kan kirurgen behöva ta bort hela organet. Detta alternativ väljs när det inte är möjligt att återfoga de friska tarmdelarna till varandra. Den friska delen av tarmen förs då ut genom bukväggen och fästs vid en liten påse utanför buken, en s.k. stomi, där avföringen samlas upp. I många fall är lösningen tillfällig och kan senare ångras genom ytterligare en operation, när tarmen har läkt ordentligt.
Strålbehandling är en vanlig del av behandlingsupplägget vid koloncancer. Metoden använder högenerget röntgenstrålar för att skada och döda cancerceller. Strålbehandlingen ges ofta i kombination med kirurgi, antingen för att eliminera kvarvarande cancerceller efter operationen eller för att krympa tumören i förväg, vilket gör den lättare att avlägsna. Strålningen kan antingen riktas mot kroppen från en maskin utifrån eller ges inuti kroppen genom injektion av radioaktiva partiklar nära tumören.
Kemoterapi innebär behandling med läkemedel som angriper cancercellerna. Cellgiftsmedicinerna verkar antigen genom att förgifta och döda cellerna, eller genom att hindra dem från att dela sig och därmed stoppa tumörens tillväxt. Behandlingen ges oftast intravenöst över en längre period och i flera omgångar, men kan i vissa fall också injiceras direkt i den drabbade vävnaden.
Eftersom chansen till bot är störst när cancern upptäcks tidigt är regelbunden screening viktigt, särskilt för personer över 50 år eller med ärftlig risk. Kontakta vården om du upplever symtom som blod i avföringen, långvariga förändringar i tarmvanor eller oförklarlig viktnedgång.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online