Fakta om tjocktarmscancer: upptäckt, stadier, behandling och överlevnad

Tjocktarmscancer är en av de allvarligaste cancerformerna och står för den näst vanligaste dödsorsaken i cancer bland män och den tredje vanligaste bland kvinnor. Trots detta är sjukdomen mycket botbar om den upptäcks i ett tidigt skede, och överlevnadstalen ökar ständigt tack vare framsteg inom diagnostik och behandling. En god överlevnad hänger dessutom samman med regelbunden medicinsk uppföljning samt livsstilsförändringar gällande kost och motion.

Upptäckt

Tjocktarmscancer kan upptäckas genom flera olika undersökningar, varav koloskopi är den viktigaste. Vid en koloskopi granskas hela tjocktarmen med hjälp av en kamera monterad på ett flexibelt instrument. Tumörer är lätta att identifiera, och i många fall kan de avlägsnas direkt under undersökningen så länge de fortfarande befinner sig i polyppstadiet. Andra metoder, såsom datortomografi (CT) eller PET-skanning, kan också påvisa förekomsten av tumörer.

Stadier

Tjocktarmscancer klassificeras i stadier 0, I, II, III och IV. Dessa stadier visar hur djupt tumören har växt in i tarmväggen samt i vilken grad cancern har spridit sig till omgivande organ eller andra delar av kroppen.

Behandling

Behandlingen kan variera från enbart strålterapi till en kombination av strålning, kirurgi och kemoterapi. Vilken behandling som väljs beror på sjukdomens stadium, tumörens placering samt hur utbredd spridningen är till andra delar av kroppen.

Orsaker

Tjocktarmscancer har inte kunnat kopplas till någon enskild orsak, men forskarna tror att sjukdomen hänger samman med ärftliga faktorer, en kost rik på fett samt andra tarmsjukdomar som divertikulit och Crohns sjukdom. Regelbunden screening rekommenderas särskilt för personer med ärftlig risk.

Att leva vidare efter tjocktarmscancer

Patienter som behandlats för tjocktarmscancer har utmärkta chanser att bli friska igen, förutsatt att de följer upp sin vård hos läkare och genomgår regelbundna koloskopier och blodprover. Överlevnaden ligger på så högt som 93 procent för patienter i stadium I, men sjunker för varje stadium – vilket ytterligare betonar vikten av tidig upptäckt.