En koloskopi är en undersökning av tjocktarmen och en del av tunntarmen som utförs genom att föra upp en liten kamera monterad på ett flexibelt instrument via ändtarmsöppningen. Undersökningen används för att upptäcka polyper (små runda utväxter) samt i slutändan förekomsten av tjocktarmscancer, som enligt Annals of Internal Medicine är den näst vanligaste orsaken till cancerrelaterade dödsfall i USA.
Även om koloskopi länge har setts som det mest effektiva sättet att upptäcka tjocktarmscancer känner sig många obekväma med ingreppet. Därför har flera alternativ utvecklats genom åren. Här går vi igenom de mest använda metoderna och deras styrkor och begränsningar.
Ett av de mest populära alternativen till koloskopi är ett DNA-test av avföring. Partiklar från vävnad som lossnat från tarmens slemhinnor återfinns ofta i avföringen. Vid testet tas ett avföringsprov hemma, och de partiklar som påträffas analyseras sedan i laboratorium efter spår av polyper och/eller cancer.
Tidigare studier visade dock endast 20–40 procents träffsäkerhet, vilket gör att ett avvikande resultat ofta behöver följas upp med en koloskopi. Nya analysmetoder håller dock på att utvecklas som kan höja testets tillförlitlighet till så mycket som 90 procent. Fördelen är att provet är helt smärtfritt och inte kräver någon tarmtomning.
Även om mer forskning behövs för att helt fastställa dess noggrannhet är den virtuella koloskopin ett annat populärt substitut för den mer invasiva tarmundersökningen. Vid en virtuell koloskopi, även kallad CT-kolografi, tas hundratals röntgenbilder samtidigt för att bygga upp en animerad 3D-modell av tjocktarmen som läkarna kan granska och navigera i på en skärm för att hitta polyper och andra tecken på tjocktarmscancer.
Metoden är snabb och kräver ingen sedering, men observera att den oftast ändå kräver samma typ av tarmtomning som en vanlig koloskopi. Små polyper kan dessutom vara svårare att upptäcka än vid en traditionell undersökning.
Ett bariumlavemang innebär att vätska med suspenderade bariumsulfatpartiklar förs in via ändtarmsöppningen och fyller hela tjocktarmen. Vätskan gör tarmens insida betydligt tydligare på röntgen, som utförs när lavemanget är klart.
Metoden är bra för att upptäcka större avvikelser och förändringar i tarmens form, men det kan ibland vara svårt för läkare att identifiera små polyper eller tidiga cancerförändringar. Idag används metoden alltmer sällan och har i stor utsträckning ersatts av den virtuella koloskopin.
Trots att alla dessa alternativa metoder erbjuder ett mindre invasivt sätt att undersöka tjocktarmen betraktas koloskopin fortfarande som den mest exakta undersökningen för att identifiera polyper och cancer. En stor fördel är också att polyper som upptäcks ofta kan tas bort direkt under undersökningen.
American Cancer Society rekommenderar en koloskopi vid 50 års ålder och därefter var tionde år, förutsatt att resultaten är normala och att du inte har ökad risk. Om tanken på en koloskopi gör dig nervös, prata med din läkare om möjliga alternativ. Men var beredd på att hen ändå kan rekommendera dig att göra en koloskopi – särskilt om du har symtom, familjehistoria av tjocktarmscancer eller tidigare onormala testresultat.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online