Varje år diagnostiseras fler än 12 000 amerikaner med akut myeloisk leukemi (AML), en snabbväxande cancerform som drabbar blodet och benmärgen. Sedan 1980-talet har antalet patienter som botas, eller som hamnar i och förblir i remission i flera år, dock ökat betydligt. Beroende på vilken subtyp av AML patienten har finns fyra huvudsakliga behandlingsalternativ, vilka delas in i två faser.
När diagnosen AML har ställts påbörjas remissionsinduktionsfasen, vars mål är fullständig remission. För att uppnå detta använder läkarna ofta en kombination av cytarakin och ett antracyklinläkemedel. Dessa läkemedel medför dock risk för infektioner och blödningar, vilket innebär att de flesta patienter behöver vårdas på sjukhus i tre till fem veckor under denna fas. Ibland krävs två behandlingskuror för att nå fullständig remission, vilket uppnås hos cirka 75 procent av yngre vuxna och hos 50 procent av patienter över 50 års ålder.
Denna fas kallas även intensifiering och innebär användning av andra läkemedel för att döda de AML-celler som kan finnas kvar efter en lyckad remissionsinduktion. Uppföljningsfasen är nödvändig eftersom AML vanligtvis återkommer om ingen ytterligare behandling ges efter en framgångsrik remission. För vissa patienter kan en stamcellstransplantation ersätta denna fas.
De terapier som används i både remissionsinduktionsfasen och postremissionskonsolideringsfasen är kemoterapi, annan läkemedelsbehandling, stamcellstransplantation och kliniska prövningar.
Kemoterapi är den primära behandlingen vid AML och ges via munnen, genom injektion i en ven eller genom injektion i ryggmärgsvätskan. Patienter med AML vårdas normalt på sjukhus under kemoterapibehandlingen.
Anticancerläkemedlen arseniktrioxid och all-trans-retinsyra (ATRA) verkar var för sig eller i kombination med kemoterapi vid AML-subtypen akut promyeloisk leukemi (APL). Eftersom APL-subtypen är känslig för ATRA:s effekter behöver patienter med denna subtyp ofta stora mängder blodplätts- och blodtransfusioner på grund av blödningar. Kombinationen av ATRA och kemoterapi (med idarubicin eller daunorubicin) ger mycket hög sannolikhet för fullständig remission.
Målet med stamcellstransplantation är dubbelt: att förstöra cancerceller i benmärgen, blodet och eventuella andra delar av kroppen, samt att låta ersättande blodstamceller bilda frisk benmärg, som förstördes tillsammans med cancercellerna av kemoterapi och/eller strålbehandling.
Om leukemin fortfarande finns kvar efter den initiala behandlingen betraktas sjukdomen som återfallande eller refraktär, och patienten kan då bli aktuell för nya läkemedel som testas i kliniska prövningar. Alla patienter som väljer att delta i en klinisk prövning går igenom en process för informerat samtycke, där läkaren går igenom samtliga alternativ för att säkerställa att patienten förstår hur behandlingen inom den kliniska prövningen skiljer sig från standardbehandlingen.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online