Kranial bestrålning (CI) är inte längre standard förstahandsbehandling för de flesta ALL-patienter.
Historisk roll
CI (18–24 Gy) var rutin för CNS-profylax (1970–1990-talen), minskade dramatiskt CNS-recidiv från ~50% till <5%.
Varför den nu är begränsad
- Sen neurotoxicitet: Kognitiv försämring (IQ-sänkning, uppmärksamhet, processningshastighet), endokrin dysfunktion (GH, sköldkörtel, gonader), sekundära CNS-tumörer (meningiom, glioma), stroke/moyamoya.
- Effektiva alternativ: Intratekal kemoterapi (MTX, ara-C, hydrokortison) + högdos systemisk MTX ± intensifierad konsolidering uppnår likvärdig CNS-kontroll utan strålning.
Nuvarande indikationer (COG, BFM, St. Jude-protokoll)
- Overt CNS-sjukdom vid diagnos (CNS3: leukocyter ≥5/µL med blaster, eller kraniella nervpares).
- Högriskdrag: T-ALL med hög MRD, spädbarns-ALL (KMT2A-r), recidiverad ALL med tidigare CNS-påverkan.
- Dosreducerad (12–18 Gy) + moderna tekniker (konformala, protoner) för att skona hippocampus.
Överlevnad
ALL-överlevande som fått CI behöver livslång neurokognitiv/endokrin övervakning. Moderna protokoll sparar >80% av patienter från CI.
