T-cellsleukemi är en cancerform där kroppen producerar antingen för många eller för få T-celler – de vita blodkroppar som utgör en central del av immunförsvaret. Eftersom det finns flera olika typer av T-cellsleukemi varierar också behandlingen beroende på sjukdomens form och hur långt den har fortgått.
Vissa läkare kan rekommendera en så kallad "aktiv övervakning", vilket innebär att cancern inte behandlas aktivt förrän den visar tecken på att fortskrida. För patienter som behöver behandling finns flera olika alternativ, som beskrivs nedan.
Kemoterapi och strålbehandling är två av de mest förekommande behandlingarna vid T-cellsleukemi. Båda syftar till att döda cancercellerna, men de gör det på olika sätt.
Kemoterapi använder läkemedel som ges intravenöst för att döda de cancerösa cellerna. Behandlingen medför ofta biverkningar som illamående, diarré, trötthet, aptitlöshet och ökad risk för infektioner. Hur kraftiga biverkningarna blir varierar från person till person och beror delvis på dosen. Strålbehandling ger liknande biverkningar och dödar cancerceller med hjälp av röntgenstrålar och andra högenergetiska partiklar. Vanliga biverkningar är trötthet, mild hudirritation, magbesvär och lös mage.
Vid båda dessa behandlingsformer brukar biverkningarna försvinna relativt snart efter avslutad behandling.
T-cellsleukemi kan i vissa fall även behandlas med kirurgiska metoder. En av dem är borttagning av mjälten, eftersom den producerar vita blodkroppar. Detta är dock ingen särskilt vanlig behandling av sjukdomen.
Ett annat ingrepp är stamcells- eller benmärgstransplantation. Även denna procedur är ovanlig vid T-cellsleukemi, men beroende på en rad faktorer kan den övervägas för vissa patienter. Målet med behandlingen är att ersätta de cancerösa cellerna med friska donerade celler. Sådana transplantationer utförs oftast efter en omgång kemoterapi eller strålbehandling. Stamceller finns i benmärgen och det är normalt dessa som transplanteras – transplantation av själva benmärgsvävnaden är betydligt mer sällsynt.
Det finns två huvudtyper av stamcellstransplantationer:
Fler behandlingsalternativ vid T-cellsleukemi omfattar immunterapi, monoklonala antikroppar samt behandlingar som ännu befinner sig i kliniska prövningar.
Immunterapi innebär att naturliga eller syntetiska ämnen används för att stärka kroppens eget immunförsvar så att det bättre kan bekämpa cancern. Monoklonala antikroppar är laboratorieframställda proteiner som riktar sig mot specifika proteiner på ytan av leukemicellerna, vilket kan leda till att de cancerösa cellerna dör.
Många läkare rekommenderar också att patienten prövar en ny behandling medan den fortfarande testas i kliniska studier. Att delta i en sådan prövning är dock ett beslut som alltid bör noga övervägas gemensamt av patient och läkare, med hänsyn till både möjliga fördelar och risker.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online