Kronisk lymfatisk leukemi (CLL) är en cancerform som drabbar kroppens vita blodkroppar och därmed försvagar immunförsvaret. Sjukdomen drabbar framför allt äldre personer, med en medianålder på 70 år, och är sällsynt hos personer under 40. Den enda behandling som kan bota sjukdomen är en stamcellstransplantation från benmärgen, men kemoterapi och riktad läkemedelsbehandling används också ofta.
Symtomen på CLL utvecklas vanligtvis gradvis över tid och kan helt saknas när diagnosen ställs. Vanliga symtom är förstorade lymfknutor, mjälte och lever, influensaliknande besvär som trötthet och feber, nedsatt aptit med därav följande viktnedgång, återkommande infektioner samt nattsvettningar.
I sjukdomens tidiga skede består den främsta behandlingen av enkel observation för att övervaka eventuella plötsliga ökningar av antalet vita blodkroppar. När symtom börjar uppstå kan mer aggressiv behandling, såsom strålning och kemoterapi, sättas in. Vissa symtom, som trötthet, infektioner, anemi, trombocytopeni (låga blodplättsvärden) och svullna lymfknutor, kan behandlas med kemoterapiläkemedel. Exempel på sådana läkemedel är fludarabin, klorambucil och cyklofosfamid. Ett annat läkemedel, bendamustin, har godkänts för patienter hos vilka sjukdomen återkommer efter den första behandlingen.
Om fludarabin inte ger tillräcklig effekt kan de riktade läkemedlen alemtuzumab och rituximab förskrivas. Dessa används ofta i kombination med kemoterapiläkemedel, men kan även ges ensamma.
I mycket sällsynta fall kan strålbehandling användas för att behandla svullna lymfknutor.
Det mest effektiva sättet att behandla CLL är genom en stamcellstransplantation från benmärgen. Vid denna metod används kemoterapiläkemedel för att döda de stamceller som ansvarar för bildningen av lymfocyter. Därefter förs friska blodbildande stamceller från en donator in i blodet, varifrån de vandrar till benmärgen och börjar producera friska celler. Denna behandling används vanligtvis när andra metoder inte har gett resultat. En studie publicerad i tidskriften Bone Marrow Transplantation i april 2000 drog slutsatsen att allogen stamcellsterapi (med celler från en extern donator) har stor potential i kampen mot CLL.
Monoklonal antikroppsterapi innebär att antikroppar utvecklas utifrån en enskild immuncell, som sedan används för att angripa och neutralisera de ämnen på cancercellernas yta som främjar deras tillväxt. Behandlingen ges genom infusion och kan ofta kombineras med andra läkemedel. En studie publicerad i tidskriften Cancer Immunology, Immunotherapy i februari 2006 drog slutsatsen att monoklonal antikroppsterapi kan vara mycket effektiv och möjligen kunna ersätta kemoterapi, även om mer forskning krävs.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online