Immunsystemets dubbeldöda svärd
Cytotoxiska T-lymfocyter (CTL) och naturliga killerceller (NK) är avgörande för försvar mot virus och cancer – men vid transplantation är de de primära mediatorerna för avstötning.
Avstötningskaskaden
- Fremdantigenkänning: Mottagares killerceller upptäcker donor HLA-mismatch på transplantatceller (direkt allorekognition) eller mottagares APC presenterar donorpeptider (indirekt).
- Aktivering: Antigenkänning + kostimulering → killercellaktivering, klonal expansion, cytotoxik differentiering.
- Transplantatattack: Aktiverade CTL/NK infiltrerar transplantatet, frigör perforin (porbildande) och granzymser (serinproteaser) som inducerar apoptosis i donorceller. Fas-FasL-väg bidrar också.
- Immunförstärkning: Cellskada frigör DAMPs, rekryterar makrofager, antikroppar och inflammatoriska cytokiner (IFN-γ, TNF-α), förstärker avstötning.
- Graft-versus-Host Disease (GVHD): Vid benmärg/stamcellstransplantation attackerar donors immunceller mottagares vävnader – det omvända scenariot.
Immunsuppression: Att balansera på en lin
Läkemedel dämpar killercellsaktivitet för att förhindra avstötning:
- Kalkineurinhämmare: Takrolimus, ciclosporin (blockerar IL-2-transkription)
- Antimetaboliter: Mycofenolat, azatioprin (hämmar lymfocytproliferation)
- mTOR-hämmare: Sirolimus, everolimus
- Steroider: Bred antiinflammatorisk effekt
- Biologiska läkemedel: Anti-thymocytglobulin, alemtuzumab (induktion)
Den centrala utmaningen
Balansera tillräcklig immunsuppression för att förhindra avstötning vs. tillräcklig immunfunktion för att bekämpa infektion och cancer. Denna balans är transplantationsmedicinens konst – personlig, dynamisk och livslång.