Bensen är en aromatisk kolväte – ofta kallad "aren" – med den kemiska formeln C₆H₆. Även om ämnet liknar alifatiska kolväten genom att endast bestå av grundämnena kol och väte, skiljer sig kemien hos de aromatiska föreningarna avsevärt från de alifatiska.
Bensen är den mest kända föreningen i Hückel-serien, där en plan (platt) ring innehåller (4n+2) π-elektroner som befinner sig ovanför och under ringplanet samt i atomernas ramverk. Med n = 1, alltså 4n+2 = 6, kallas bensen även [6]-annulen (annulus = ringformad). Upptäckten av bensens struktur av August Kekulé utgör ett fascinerande kapitel i kemins historia.
Bensens första viktiga källa var stenkolstjära, från vilken ämnet isolerades 1845 av Charles Mansfield. Stenkolstjära är en trögflytande, brun till svart flytande biprodukt som bildas när kol karboniseras till kok och andra produkter. Tjäran kan destilleras för att framställa så kallade tjärkreosoter eller flyktiga fraktioner, medan stenkolstjärbeck lämnas kvar som restprodukt. Detta var länge en betydelsefull källa till bensen.
Idag framställs bensen dock vanligtvis ur petroleumprodukter, och ämnet hör till de 20 mest producerade kemikalierna i världen sett till volym.
Förr tillsattes bensen i bensin för att höja oktantalet. Det användes också som ett vanligt lösningsmedel, men många sådana användningsområden har avvecklats sedan man upptäckt att ämnet är cancerframkallande och försämrar kroppens sjukdomsresistens. Idag används bensen främst för att tillverka plaster, hartser, färgämnen, textilier och bekämpningsmedel.
Bensen är delvis lösligt i vatten och kan påträffas i vissa ytvatten- och till och med grundvattenkällor. Ämnet förekommer naturligt i bensin och bildas även vid vulkanisk aktivitet. Det finns dessutom i cigarrök. Tyvärr har spår av bensen också påvisats i bröstmjölk.
Den största källan till oönskad bensexponering är industriella processer, inklusive läckage från underjordiska lagringstankar.
Utöver att vara cancerframkallande har bensen kopplats samman med vissa former av leukemi, lymfom och andra blodsjukdomar. De vanliga riskerna vid inandning, förtäring, brandfarlighet och upptag genom huden finns givetvis också. Konsultera alltid ett aktuellt säkerhetsdatablad (SDS/MSDS) för lämpliga skyddsåtgärder.
The Occupational Safety and Health Administration (OSHA) har för närvarande en högsta tillåten exponeringsgräns på 1 ppm (parts per million). Forskningsdata från andra länder tyder dock på att allvarlig sjukdom kan uppstå redan vid denna låga nivå. Av den anledningen har American Conference of Governmental Industrial Hygienists (ACGIH) rekommenderat en sänkning till ett tröskelvärde (TLV) på 0,5 ppm, medan National Institute for Occupational Safety and Health (NIOSH) fastställt en rekommenderad exponeringsgräns (REL) på 0,1 ppm.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online