Varför drabbas personer med leukemi ofta av onormala blödningar?

Personer med leukemi löper ökad risk att drabbas av onormala blödningar, och det finns flera bakomliggande orsaker till detta. Blödningstendensen beror på hur sjukdomen påverkar både blodets celler, kärlen och kroppens koagulationsförmåga.

Trombocytdysfunktion

Leukemi kan påverka både produktionen och funktionen hos trombocyter (blodplättar), som är avgörande för blodkoaguleringen. Trombocyterna samlas vid en skada och bildar en propp som stoppar blödningen. Vid leukemi kan benmärgens funktion störas, vilket leder till minskad trombocytproduktion. Dessutom kan de leukemiska cellerna störra trombocyternas normala funktion, vilket gör dem mindre effektiva när det gäller att bilda koagel.

Onormal bildning av blodkärl

Leukemi kan också orsaka bildning av onormala blodkärl som är sköra och lätt läcker. Dessa kärl kan spricka enkelt, vilket resulterar i blödningar. De leukemiska cellerna kan utsöndra ämnen som stimulerar tillväxten av nya blodkärl samtidigt som de stör de befintliga kärlens normala struktur. Detta äventyrar blodkärlens integritet och ökar därmed risken för blödningar.

Trombocytopeni

Leukemi kan leda till trombocytopeni, ett tillstånd kännetecknat av ett lågt antal trombocyter i blodet. När färre trombocyter finns tillgängliga försämras blodets förmåga att bilda koagel, vilket gör personen mer mottaglig för blödningar. Detta är en av de vanligaste orsakerna till blödningsproblem hos patienter med leukemi.

K-vitaminbrist

Vissa läkemedel mot leukemi, exempelvis cytostatika, kan påverka upptaget eller omsättningen av K-vitamin i kroppen. K-vitamin är avgörande för syntesen av koagulationsfaktorer – proteiner som behövs för att blodet ska kunna levra sig ordentligt. En brist på K-vitamin kan därför ytterligare öka risken för blödningar hos personer med leukemi.

Sammanfattning

Blödningstendensen vid leukemi beror alltså på en kombination av faktorer: nedsatt trombocytfunktion, sköra blodkärl, lågt antal blodplättar samt eventuell K-vitaminbrist till följd av behandlingen. Genom regelbundna kontroller av blodvärden kan vården övervaka dessa risker och vid behov sätta in åtgärder, exempelvis transfusion av trombocyter eller anpassning av medicineringen.