Varje år diagnostiseras cirka 11 000 kvinnor med livmoderhalscancer, enligt amerikanska smittskyddsmyndigheten Centers for Disease Control and Prevention (CDC). Det finns flera olika metoder för att behandla livmoderhalscancer, och två av de vanligaste är LEEP-proceduren (loop electrosurgical excision procedure) och kryokirurgi. Båda metoderna syftar till att ta bort onormala eller cancerframkallande celler från livmoderhalsen, men de skiljer sig åt i teknik och utförande.
En LEEP-procedur använder elektrisk ström för att ta bort vävnad, medan kryokirurgi utnyttjar flytande kväve som fryser cellerna. Båda procedurerna minimerar eller eliminerar helt förekomsten av cancerceller på livmoderhalsen.
Vid en LEEP-procedur skärs de onormala cellerna på livmoderhalsen bort med hjälp av en tunn metalltråd som leds genom elektrisk ström. Vid kryokirurgi fryses cellerna istället med extrem kyla, vilket får dem att dö och sedan stötas bort av kroppen.
En LEEP-procedur tar vanligtvis mellan tio och tjugo minuter att genomföra, enligt Cleveland Clinic. Kryokirurgi kräver oftast mellan tio och trettio minuter, enligt Beth Israel Deaconess Medical Center. Båda ingreppen kan alltså utföras relativt snabbt och kräver sällan sjukhusvistelse.
De flesta riskerna vid LEEP-procedurer och kryokirurgi är likartade. Vanliga biverkningar inkluderar yrsel under själva ingreppet samt blödningar eller kramper efteråt. Det finns dock en viktig skillnad: enligt American College of Obstetricians and Gynecologists innebär LEEP-procedurer en viss, om än liten, risk för att det kan bli svårare att bli gravid i framtiden.
Både LEEP-procedurer och kryokirurgi är endast effektiva vid icke-invasiv cancer, det vill säga cancer som ännu inte har spridit sig utanför livmoderhalsens yttersta lager, enligt Mayo Clinic. Vid mer avancerade stadier av sjukdomen krävs andra behandlingsformer. Därför är regelbundna gynekologiska kontroller och tidig upptäckt avgörande för ett gynnsamt behandlingsresultat.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online