
Livmoderhalscancer uppstår när elakartade (maligna) celler bildas i livmoderhalsens vävnader. Innan cellprov (PAP-test) började användas i större utsträckning var sjukdomen en av de vanligaste orsakerna till cancerdöd bland kvinnor. Enligt American Cancer Society har dödligheten minskat med hela 74 procent tack vare tidigare upptäckt och behandling.
Livmoderhalscancer går att bota om den upptäcks och behandlas i ett tidigt skede. Valet av behandling beror på sjukdomens stadium, tumörens storlek, patientens ålder samt om hon önskar kunna få barn i framtiden. Precis som vid många andra cancerformer finns det tre huvudsakliga behandlingsmetoder: kirurgi, strålning och cellgiftsbehandling (kemoterapi). Beroende på hur långt cancern har utvecklats kan dessa metoder även kombineras med varandra.
Vilken operation som är lämplig avgörs främst av cancerns stadium:
Strålbehandling kan användas som en ensam behandlingsmetod, men kombineras oftast med kemoterapi. Den ges också ofta efter en operation för att minska risken för att cancern ska komma tillbaka.
Kemoterapi används vid vissa stadier av livmoderhalscancer och ges i regel tillsammans med strålbehandling. De vanligast förekommande läkemedlen är cisplatin och fluorouracil. Cellgiftsbehandlingen kan administreras intravenöst, det vill säga via dropp, eller i tablettform.
Bland de vanligaste biverkningarna vid kemoterapi märks illamående, kräkningar, nedsatt antal vita blodkroppar och diarré. Din läkare kan dessutom förskriva andra mediciner som lindrar biverkningarna och gör behandlingstiden bekvämare och mer uthärdlig.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online