Cervikal dysplasi – vad är det och hur behandlas tillståndet?

Vad är cervikal dysplasi?

Cervikal dysplasi är ett tillstånd där cellerna i livmoderhalsen – öppningen mellan livmodern och slidan – ser onormala ut. Dessa onormala celler kan vara precancerösa, vilket innebär att de kan utvecklas till cancer om de inte behandlas i tid.

Orsak

Cervikal dysplasi orsakas av humant papillomvirus (HPV), en mycket vanlig sexuellt överförbar infektion. HPV kan smitta både män och kvinnor, men det är framför allt hos kvinnor som viruset kan leda till cellförändringar i livmoderhalsen. De flesta HPV-infektioner läker av sig själva, men vissa högrisktyper kan bestå i kroppen och med tiden orsaka dysplasi.

Riskfaktorer

Flera faktorer kan öka risken för att utveckla cervikal dysplasi:

• Flera sexpartners
• Tidig sexualdebut
• Nedsatt immunförsvar
• Rökning
• Långvarig användning av p-piller

Symtom

Cervikal dysplasi ger ofta inga symtom alls förrän tillståndet har hunnit utvecklas till cancer. Vissa kvinnor kan dock uppleva:

• Blödningar mellan menstruationer
• Kraftigare menstruationer än vanligt
• Bäckensmärta
• Smärta vid samlag

Om du upplever något av dessa symtom är det viktigt att kontakta din läkare så snart som möjligt.

Diagnos

Cervikal dysplasi kan upptäckas med ett cellprov (Pap-test), en enkel undersökning som kan påvisa onormala celler i livmoderhalsen. I Sverige erbjuds alla kvinnor regelbundna cellprovsundersökningar inom det nationella screeningprogrammet mot livmoderhalscancer. Om cellförändringar påvisas kan läkaren rekommendera ytterligare utredning, exempelvis kolposkopi, samt behandling för att avlägsna de onormala cellerna och förebygga cancerutveckling.

Behandling

Behandlingen av cervikal dysplasi kan omfatta:

• Kryoterapi – de onormala cellerna fryses
• Laserkirurgi – en laser används för att avlägsna de onormala cellerna
• LEEP (loop-elektrokirurgisk excision) – en tunn trådslinga används för att ta bort det förändrade vävnadsområdet

Sammanfattning

Cervikal dysplasi är ett allvarligt tillstånd, men det går i de flesta fall bra att behandla om det upptäcks tidigt. Eftersom tillståndet utvecklas långsamt, ofta under flera år, är regelbundna cellprover ett effektivt skydd. Om du tillhör riskgruppen eller är osäker – kontakta din vårdcentral för att boka en gynekologisk hälsokontroll.