DNA-munprover används normalt inte för att påvisa nylig alkoholkonsumtion. Alkohol bryts ner relativt snabbt i kroppen, och spåren efter alkoholanvändning är vanligtvis borta inom några timmar till dagar. För att upptäcka nyligen konsumerad alkohol används i stället oftast blodprov, utandningstest eller urinprov.
DNA-munprover kan dock användas för att påvisa kronisk, alltså långvarig, alkoholanvändning. Orsaken är att långvarigt alkoholbruk kan leda till förändringar i DNA-metyleringen – en process som styr hur våra gener uttrycks. Dessa förändringar går att upptäcka genom en DNA-metyleringsanalys.
Till skillnad från själva alkoholen, som lämnar kroppen på kort tid, kan dessa epigenetiska markeringar bestå under längre perioder. Det gör metoden särskilt intressant när man vill få en bild av en persons alkoholvanor över tid, snarare än av en engångskonsumtion.
DNA-metyleringsanalys är en relativt ny metod, och forskningen kring dess användbarhet för att upptäcka kroniskt alkoholbruk pågår fortfarande. Resultaten hittills är dock lovande: tekniken har potential att bli ett värdefullt verktyg både för att diagnostisera alkoholbruksstörning och för att följa upp hur en behandling fungerar över tid.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online