Mul- och klövsjuka har fått sitt namn efter de typiska symtom som sjukdomen orsakar hos smittade lantbruksdjur. Sjukdomen ger nämligen blåsor och sår på djurens mul – det vill säga nospartiet – samt på och mellan deras klövar.
Trots att blåsorna ofta även uppträder i munnen ingår ordet "mun" inte i det svenska namnet på sjukdomen. Namnet betonar i stället de två mest karaktäristiskt drabbade områdena på djuret: mulen och klövarna.
Mul- och klövsjuka drabbar främst klövdjur som nötkreatur, grisar, får och getter. Sjukdomen är extremt smittsam och sprids snabbt mellan djur, både genom direktkontakt och via föremål, foder eller personer som varit i kontakt med smittade djur.
Utöver blåsorna kan infekterade djur drabbas av feber, aptitlöshet, ökad salivavsöndring och halthet. Blåsorna i munnen gör det smärtsamt för djuren att äta, medan blåsorna på klövarna kan göra att de haltar eller vägrar stå upp.
Eftersom sjukdomen sprider sig så effektivt kan ett utbrott få omfattande konsekvenser för jordbruket, med stora ekonomiska förluster som följd. Därför tillämpas strikta kontroller och snabba åtgärder, som utestängning av besättningar och restriktioner för djurförflyttningar, när misstanke om smitta uppstår.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online