Patienter med prostatacancer har flera olika behandlingsalternativ att välja mellan, och ett av dem är implantation av radioaktiva strålkapslar. Strålkapslar är små pelletser av radioaktivt material som läkaren placerar inne i prostatan för att leverera strålning direkt mot tumören. Metoden, som även kallas brakyterapi eller interstitiell strålterapi, är särskilt effektiv vid långsamt växande prostatacancer i tidigt stadium.
Läkare har två huvudtyper av strålkapselbehandling att välja mellan. Den första är permanent, så kallad lågdosbrakyterapi. Vid detta ingrepp placeras upp till 100 kapslar av jod-125 eller palladium-103 permanent i prostatan. Kapslarna avger strålning över kort avstånd, vilket gör att tumören träffas mycket precist. Med tiden tappar kapslarna sina radioaktiva egenskaper men blir sedan kvar i kroppen.
Den andra typen är tillfällig, högdosbrakyterapi, som använder större kapslar av iridium-192 eller cesium-137. Kapslarna förs in i prostatan med hjälp av katetrar, lämnas kvar i fem till 15 minuter och tas därefter bort.
Båda typerna av kapselimplantation utförs under antingen spinal- eller allmänbedövning, beroende på vad som passar patienten bäst. Kapslarna placeras i kroppen med tunna nålar som förs in genom perineum, området mellan pungen och ändtarmsöppningen. Vid högdosbrakyterapi används dessutom en kateter.
Patienter som får permanenta kapslar behöver oftast stanna på sjukhuset över natten, medan patienter som får tillfälliga kapslar stannar kvar tills samtliga behandlingsomgångar är klara – något som enligt American Cancer Society brukar ta ett par dagar. För att styra placeringen av kapslarna använder läkarna ultraljudsbilder, datortomografi (CT) eller magnetresonanstomografi (MRI).
En av de största fördelarna med brakyterapi jämfört med andra behandlingsformer är att strålningen hålls lokaliserad inom prostatan. Det kan skona omgivande organ och minskar risken för permanenta skador på urinröret och nerverna i det manliga könsorganet. Behandlingen är dessutom icke-kirurgisk, vilket innebär lägre risk för infektioner och blodförlust. Enligt Cancer Treatment Centers of America är metoden snabbare och mer exakt än flera alternativ för strålbehandling, med precis dosering och kortare återhämtningstid.
Brakyterapi är inte helt fri från risker. Enligt American Cancer Society får färre än 5 procent av patienterna betydande tarmproblem efter behandlingen. Däremot drabbas cirka en tredjedel av alla brakyterapipatienter av täta urinträngningar till följd av irritation i urinröret. Behandlingen kan också öka risken för impotens, men forskningsläget kring detta är ännu inte helt entydigt. I sällsynta fall kan kapslarna vandra ut ur prostatakörteln, vilket gör det extra viktigt att följa läkarens råd om eftervård.
Även om strålkapselbehandling kan vara mycket effektiv passar den inte alla patienter. Behandlingen rekommenderas i regel endast till män med långsamt växande tumörer i tidigt stadium. Män som tidigare genomgått en TURP-operation eller har haft urinvägsproblem löper större risk för urinrelaterade biverkningar, och män med förstorad prostata kan ha mindre nytta av behandlingen. Dessutom kan brakyterapi inte upprepas om resultatet inte blir tillfredsställande.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online