Prostatacancer är en av de vanligaste cancerformerna hos män i västvärlden. Eftersom manliga hormoner stimulerar tillväxten av prostatacancerceller går en vanlig behandlingsstrategi ut på att kraftigt sänka kroppens hormonhalt – i praktiken att svälta ut tumören. Vissa tumörceller fortsätter dock att växa trots hormonbristen, eller så vänjer sig cancern vid de låga halterna. Resultatet blir hormonrefraktär prostatacancer: en sjukdom där tumören inte längre svarar på hormonbehandling och återupptar sin tillväxt.
Prostatacancer är den näst vanligaste cancerformen hos män efter hudcancer och drabbar ungefär en av sex män under livet. En man löper alltså större risk att få en prostatacancerdiagnos än vad en kvinna har att få bröstcancer, enligt Prostate Cancer Foundation. Samtidigt hör sjukdomen till cancerformerna med bäst prognos: femårsöverlevnaden är mycket hög, främst eftersom cancern ofta upptäcks i ett tidigt stadium. Nästan alla män som diagnostiseras är cancerfria fem år efter diagnosen.
Det manliga könshormonet testosteron, ett så kallat androgen, får prostatan och andra könsorgan att växa under puberteten och bidrar till prostatastillväxt under hela vuxenlivet. Cirka 90–95 procent av kroppens testosteron bildas i testiklarna, medan binjurarna producerar den mindre resterande delen. Testosteron stimulerar alla prostataceller lika – hormonet kan inte skilja mellan friska celler och cancerceller. Närvaron av testosteron fungerar därför som bränsle för prostatacancern och driver på tumörtillväxten.
Eftersom manliga hormoner driver tumörtillväxten kan bristen på androgener bromsa eller helt stoppa prostatacancern. De flesta män får en tydlig effekt när hormonbehandlingen, även kallad androgenablation eller kastrationsbehandling, påbörjas. Effekten är som störst när cancern upptäcks i tidigaste skedet.
Tyvärr varar inte hormonbehandlingens effekt i evighet. Efter månader eller flera års behandling slutar cancercellerna att reagera på hormonbristen och börjar växa igen. Vissa celler har lärt sig att växa helt oberoende av testosteron, medan andra anpassat sig till de låga hormonhalterna. När cancern inte längre svarar på hormonbehandling kallas den hormonrefraktär – idag ofta benämnd kastrationsresistent prostatacancer. Detta motsvarar ett mer avancerat stadium av sjukdomen.
Hormonbehandling kan ges ensam eller kombineras med andra behandlingsformer. I huvudsak finns fyra varianter:
Behandlingsmöjligheterna vid hormonrefraktär prostatacancer är begränsade, men flera alternativ finns. En strategi är att avbryta hormonbehandlingen under en kortare period och sedan återuppta den – detta kan ibland "chocka" tumören och återigen bromsa eller hejda dess tillväxt. Andra etablerade behandlingsalternativ är strålbehandling och kemoterapi.
Inom forskningen prövas dessutom nya metoder, exempelvis immunterapi, genterapi, behandling som utlöser programmerad celldöd (apoptos) samt läkemedel som reglerar cellsignaleringen. Under senare år har nya hormonverkande läkemedel, såsom abirateron och enzalutamid, visat god effekt vid kastrationsresistent prostatacancer och förbättrat prognosen för många patienter.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online