Guld betraktas allmänt som en ädelmetal med högt värde – men för män med prostatacancer och deras anhöriga kan det komma att betyda något alldeles särskilt. En teknik som kallas guldnanoteknik hjälper idag läkare att behandla prostatacancer både säkrare och mer effektivt. Guld i sig bekämpar inte cancern direkt, utan fungerar istället som en markör som visar läkarna exakt var tumören finns, så att strålbehandlingen kan riktas in med hög precision mot det cancerösa vävnaden.
Det guld som används för att behandla prostatacancer är massivt 24-karatsguld som formats till små stavformade cylindrar. Dessa stavar är ungefär lika stora som ett enda riskorn. Cancerceller innehåller en stor mängd av ett protein som kallas Epidermal Growth Factor Receptor (EGFR). Därför överdragas guldstavarna med cancerantikroppar som binder till EGFR, vilket gör att de kan fungera som markörer som exakt visar var prostatacancercellerna befinner sig. Stavarna är även försedda med små räfflor, vilket gör att de lätt fäster vid prostatavävnaden om cancern lyckas utplånas.
Prostatan ligger inte stilla i kroppen utan rör sig kontinuerligt inom bäckenet. Denna ständiga rörelse gör det svårt för läkare att rikta extern strålning specifikt mot prostatan utan att skada den friska omgivande vävnaden. Män som genomgår behandling för prostatacancer drabbas därför ofta av obehagliga biverkningar, bland annat blåsbesvär och blödningar. Tidigare har läkare försökt rikta in strålningen genom att implantera radioaktiva frön direkt i prostatavävnaden. Detta alternativ är effektivt, men tvingar patienterna att undvika kontakt med små barn och gravida kvinnor under behandlingstiden.
När diagnosen prostatacancer har bekräftats kan en urolog placera tre guldstavar direkt i patientens prostata med hjälp av en nål. Ingreppet utförs vanligtvis polikliniskt eftersom det är minimalinvasivt och bara tar några minuter. Guldstavarna binder sig till cancercellerna i prostatan. Guldets egenskaper får ljus att diffraktera, vilket gör att cancercellerna syns tydligt på röntgenbilder. Bilder tas därefter ofta – ibland till och med dagligen – för att följa prostatans rörelser före varje strålbehandling.
Även om användningen av guldstavarna kräver många besök hos läkaren, möjliggör metoden att strålterapin kan riktas in inom 1–2 millimeter från prostatan, jämfört med 3–5 millimeters marginalen som andra externa behandlingsmetoder erbjuder. Till skillnad från de tidigare använda radioaktiva stavarna kan denna metod rikta in sig specifikt på prostatavävnaden utan att skapa fara för små barn eller gravida kvinnor i patientens närhet. Eftersom prostatan kan nås så exakt tillåter guldstavarna läkarna att använda högre och mer effektiva stråldoser utan risk att skada frisk vävnad. Stavarna orsakar ingen skada för patienten, vilket innebär att de inte behöver tas bort efter avslutad behandling.
Mostafa El-Sayed är professor i kemi vid Georgia Tech och ena halvan av det far- och son-team som banade väg för forskningen kring guldnanoteknik som hjälpmedel vid behandling av prostatacancer. Han hoppas att man en dag ska kunna använda små guldpartiklar för att upptäcka och behandla cancerformer som är för små för att upptäckas med andra metoder. Mostafa pekar på guldnanoteknikens potential som en kostnadseffektiv behandlingsform, eftersom så små mängder guld krävs för att uppnå resultat. Ivan El-Sayed, den andra halvan av teamet, hoppas särskilt att guldnanotekniken ska kunna bidra till att upptäcka och behandla de munhålecancerformer han arbetar med, samt mage-, tarm- och hudcancer.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online