Prostatacancer utvecklas i mannens prostata som en följd av hormon som kallas androgener. Det finns många olika behandlingsmetoder, och vilken metod som är bäst avgörs från fall till fall beroende på patientens allmänna hälsotillstånd och cancerns stadie vid diagnos.
Förutom hälsa och sjukdomsstadium väger läkare också in faktorer som PSA-värde, tumörens aggressivitet enligt Gleason-poängen, patientens ålder samt eventuella biverkningar av behandlingen. Nedan följer en översikt över de vanligaste och mest effektiva behandlingsalternativen.
Enligt American Cancer Society är en prostatektomi oftast den bästa behandlingen för prostatacancer som ännu inte har spridit sig. Vid denna operation tas hela prostatan bort, vilket eliminerar risken för att sjukdomen återkommer i körteln.
När en operation inte är möjlig kan kryokirurgi vara ett lämpligt alternativ istället. Denna metod innebär att prostatan fryses istället för att tas bort. Resultaten på kort sikt är effektiva, men prognosen på lång sikt är inte lika god som efter en prostatektomi.
Kemoterapi används vanligtvis endast om prostatacancern har spridit sig utanför prostatan. I det skedet kan kemoterapi vara den mest effektiva lösningen, eftersom den hjälper till att förstöra cancerceller och bromsa deras tillväxt. Enligt American Cancer Society har två läkemedel i synnerhet – docetaxel och prednison – visat sig förlänga livslängden och förbättra livskvaliteten vid behandling.
Duva huvudtyper av strålterapi kan användas vid prostatacancer: extern strålbehandling och brakyterapi. Behandlingarna kan antingen vara kurativa (botande) eller palliativa (symtomlindrande). Strålning kan ges ensam eller i kombination med kirurgi.
Vid extern strålbehandling riktas elektromagnetiska strålar mot kroppen utifrån, så att strålningen når tumören. Brakyterapi innebär istället att små radioaktiva frön, ungefär lika stora som riskorn, implanteras direkt i prostatan.
Det finns inget universellt svar på vilken behandling som är bäst – rätt val beror alltid på den enskilda patientens situation. Vid lokaliserad cancer med låg risk kan aktiv övervakning ibland räcka, där behandling skjuts upp tills det finns tecken på progression. Vid mer avancerad cancer kombineras ofta flera metoder för bästa resultat. En grundlig diskussion med urolog och onkolog är därför alltid det första steget mot bästa möjliga utfall.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online