Trots att tillstånden ger liknande tidiga symtom finns det inget tydligt samband mellan prostatacancer och benign prostatahyperplasi (BPH), en godartad förstoring av prostatan. Däremot kan män som diagnostiserats med BPH senare i livet även utveckla prostatacancer – därför är det viktigt att förstå skillnaderna mellan de två sjukdomarna.
Prostatacancer och BPH delar flera tidiga symtom, främst urinrelaterade besvär som täta toalettbesök (särskilt på natten), dropp efter miktion och svårigheter att kissa. Män kan också uppleva en svag urinstråle eller avbrott i urinflödet.
Prostatacancer, som oftast uppstår i prostatans sidolobbar, kan sprida sig (metastasera) till bäckenet, ryggraden och skelettet. BPH däremot är lokaliserad till prostatans centrala del och sprider sig aldrig till andra vävnader.
Vid både prostatacancer och BPH visar ett PSA-test (prostataspecifikt antigen) förhöjda värden. Hos patienter med prostatacancer kan dessutom nivåerna av benalkaliskt fosfatas i blodet öka, vilket kan tyda på att cancern spridit sig till skelettet.
Att prostatakörteln förstoras med åldern är mycket vanligt. Besvären uppkommer oftast först vid omkring 40 års ålder, då den förstorade prostatan trycker mot blåsan och hindrar urinflödet. Prostatacancer är den vanligaste cancerformen som drabbar män.
Val av behandling beror på cancerstadium, sjukdomens svårighetsgrad och patientens allmänna hälsa. Alternativen spänner från aktiv övervakning utan behandling för asymtomatiska patienter till strålterapi, hormonbehandling eller kirurgisk borttagning av prostatan.
BPH kan hanteras på flera sätt: genom regelbunden uppföljning utan behandling, med receptbelagda läkemedel som finasterid för att krympa prostatan, eller genom kirurgi där det blockerande vävnadsmaterialet avlägsnas.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online