Prostatacancer innebär att det finns en tumör i prostatkörteln. Det handlar om en onormal celltillväxt som antingen kan vara godartad (växer inte och är inte livshotande, ofta ett förstadium) eller elakartad (växer, sprider sig och kan potentiellt bli dödlig). Urinproblem är vanliga vid prostatit, men det är mycket sällan ett symtom på prostatacancer. Sjukdomen ger ofta inga besvär alls förrän cancern har hunnit sprida sig till andra delar av kroppen. En benscintigrafi är därför ett avgörande verktyg för att ställa diagnos, i stället för att förlita sig enbart på symtom.
När prostatacancer sprider sig utanför prostatkörteln attackerar den oftast skelettet. Benscintigrafi är en av de mest använda undersökningarna för att avgöra om cancern har metastaserat. Undersökningen upptäcker skador på skelettet, inklusive sådana som cancer kan orsaka. Den visar hela skelettet samtidigt och påminner till utseendet om en röntgenbild.
Undersökningen inleds med att läkaren injicerar ett radioaktivt spårämne i blodströmmen via en ven i armen. Detta är den enda obehagliga delen av proceduren. Spårämnet är ofarligt för patienten men avger en liten mängd radioaktivitet och tas gradvis upp av skelettet. Efter några timmar fotograferas hela kroppen med en gammakamera som kan registrera strålningen. Fotograferingen tar upp till en halvtimme. Spårämnet lämnar sedan kroppen naturligt via urinen under de kommande två till tre dagarna.
Områden i skelettet där det pågår ökad benbildning eller benbrytning absorberar mer av spårämnet än friskt ben. Dessa aktiva områden framträder som så kallade "hot spots" (heta fläckar) på bilderna från gammakameran. Andra områden kan å andra sidan inte ta upp något spårämne alls och visas som "cold spots" (kalla fläckar), vilket också betraktas som onormalt. Både heta och kalla fläckar kan tyda på cancer, men de kan också orsakas av andra tillstånd som artros eller läkta benbrott. Vid en normal benscintigrafi fördelas spårämnet jämnt över hela skelettet.
Även om benscintigrafi är ett värdefullt verktyg för att upptäcka skelettmetastaser är det ingen metod för tidig upptäckt. Undersökningens största begränsning är att den sällan visar något förrän flera år efter att cancern har spridit sig – ibland upp till fem år senare.
Nyckeln till att överleva prostatacancer, liksom alla cancersjukdomar, är tidig upptäckt. Den amerikanska organisationen National Cancer Institute redovisar överlevnadssiffror i tre kategorier: lokal, regional och fjärrspridd sjukdom. Nästan 90 procent av alla prostatacancerfall upptäcks i ett lokalt stadium, det vill säga innan cancern spridit sig utanför prostatkörteln. Den femåriga överlevnaden för lokalt stadium är 100 procent i USA. Har cancern spridit sig till närliggande vävnader talar man om regional stadieprostatacancer, och överlevnaden efter fem år ligger fortfarande på 100 procent. Fjärrspridd cancer har nått lymfkörtlar, skelett eller andra organ, och här är den femåriga överlevnaden endast 31 procent. Dessa siffror understryker vikten av regelbundna kontroller och tidig diagnostik.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online