Brakyterapi är en minimalinvasiv form av strålbehandling som använder intern strålning för att döda cancerceller. Behandlingen bygger på små implantat, ofta kallade "frön", som placeras direkt i eller nära tumören. Fröna avger strålning som endast riktar sig mot det cancerösa vävnadsområdet, vilket skyddar omgivande frisk vävnad från onödig skada.
Metoden skiljer sig från yttre strålbehandling, där strålkällan ligger utanför kroppen, och möjliggör därför en mer riktad behandling med kortare behandlingstid för många patienter.
Brakyterapi används oftast vid behandling av prostatacancer, men metoden kan även användas för cancer i livmoderhalsen, huden, bröstet, gallblåsan, lungorna, ändtarmen samt flera andra cancerformer. Valet av brakyterapi beror på cancertypens placering, storlek och stadium.
Brakyterapifröerna innehåller radioaktivt material i tre huvudsakliga former: jod-125, palladium-103 och ekogent jod-125. Fröna är ungefär lika stora som ett riskorn, vanligtvis cirka en millimeter i diameter och några millimeter långa. Trots sin ringa storlek avger de strålning under en kontrollerad tidsperiod innan aktiviteten successivt minskar.
Behandlingen utförs oftast polikliniskt, det vill säga utan sjukhusvistelse över natten. Fröna förs in via en mycket tunn nål, ofta med hjälp av bildstyrning såsom ultraljud eller datortomografi för att säkerställa korrekt placering. Vid vissa behandlingar kan upp till 100 frön användas för att täcka hela tumörområdet.
Vid permanent brakyterapi, som framför allt används vid prostatacancer, lämnas fröna kvar i kroppen permanent. De avger då strålning med en lägre doshastighet under veckor eller månader, varefter radioaktiviteten naturligt avtar. Patienterna behöver dock under en viss tid följa särskilda försiktighetsåtgärder, exempelvis gällande närhet till gravida och små barn.
Vid tillfällig brakyterapi placeras de radioaktiva källorna in i kroppen och tas sedan bort efter att strålningen har verkat färdigt. Denna metod används oftast vid gynekologiska cancerformer och tillförs i högre doser än den permanenta varianten. Behandlingen kan ges i ett eller flera tillfällen beroende på behandlingsplan.
Biverkningarna av brakyterapi varierar beroende på vilken cancerform som behandlas. Vid prostatacancer är vanliga biverkningar svårigheter att urinera och en känsla av trängning. En fördel jämfört med öppen kirurgi är att biverkningar som nedsatt sexuell funktion ofta undviks. Allmänna biverkningar kan också inkludera illamående och smärta i det behandlade området, men dessa är vanligtvis övergående.
Då metoden är riktad och skonande mot omgivande vävnad upplever många patienter färre biverkningar än vid konventionell strålbehandling eller kirurgi. Diskutera alltid individuella risker och fördelar med ansvarig läkare innan behandlingsbeslut fattas.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online