En av de största orosmomenten för cancerpatienter som ska påbörja strålbehandling är rädslan för att behandlingen orsakar lika många problem som den botar, eller till och med fler. Denna oro är inte helt grundlös. När strålbehandlingen var ny var det vanligt att patienter utvecklade allvarliga biverkningar, särskilt de som behandlades för Hodgkins sjukdom. Med dagens moderna medicinska metoder ger strålbehandling betydligt färre långsiktiga biverkningar – men de förekommer fortfarande.
Under strålbehandling utsätts kroppen för koncentrerade strålar av radioaktivitet. Behandlingen riktas idag mot det specifika område av kroppen som behöver behandlas mest, medan man tidigare ibland bestrålade hela kroppen vid vissa cancerformer. Eftersom strålningen även kan skada friska celler runt de cancerogena cellerna kan långsiktiga biverkningar uppstå.
Strålbehandling kan irritera lymfsystemet. Detta tillstånd, känt som lymfödem, leder till vätskeansamling och svullnad i de drabbade delarna av kroppen. Om strålningen sker nära vissa bukorgan, såsom urinblåsan eller tarmarna, kan dessa organ bli irriterade eller inflammerade, vilket ger svårigheter med urinering eller avföring.
Strålbehandling mot prostata orsakar ofta diarré, inkontinens och ibland blödning från ändtarmen. Dessa symtom kan pågå i upp till ett år efter att behandlingen avslutats.
Strålbehandling kan orsaka sekundärcancer genom att skada friska celler. Både enbart strålbehandling och kombinationen av strål- och cellgiftsbehandling kan utlösa nya tumörer. Strålbehandling mot Hodgkins lymfom har en övergenomsnittlig risk att ge upphov till sekundära cancerformer, eftersom den oftast utförs i unga åldrar. Leukemi är en särskilt vanlig form av sekundärcancer efter strålbehandling.
Sekundära cancerformer kan ta flera år att utveckla. De tidigaste brukar uppkomma ungefär fem år efter behandlingen, medan vissa inte visar sig förrän 15 år senare eller mer. Enligt American Cancer Society innebär dock dagens förbättrade strålbehandlingstekniker att risken att drabbas av sekundärcancer är mycket låg för de flesta patienter.
En kvinna som får bäckenet bestrålat riskerar att få avbruten menstruationscykel och kan också börja visa tidiga tecken på menopaus som en följd av strålningen. Om båda äggstockarna utsätts för strålbehandling kan detta leda till permanent infertilitet.
Män som behandlas med strålning mot testikelcancer upplever också nedsatt fertilitet. För män som genomgår strålbehandling mot prostata är erektionsproblem vanliga och varar vanligtvis upp till ett år efter behandlingens avslut. Hos vissa män blir dock erektionssvårigheterna en permanent biverkning.
Hypotyroidism är ett tillstånd där sköldkörteln producerar för låga nivåer av sköldkörtelhormon. Cirka en tredjedel av alla patienter som genomgår strålbehandling i ett område som omfattar halsen utvecklar hypotyroidism. Efter avslutad strålbehandling bör patienten därför regelbundet kontrolleras av sin läkare, eftersom tillståndet ofta uppträder långt efter behandlingen och symtomen är lätta att missa.
De långsiktiga effekterna av strålbehandling, särskilt risken för sekundärcancer, kan vara betydande. Varje patient måste själv avgöra om fördelarna överväger riskerna. Ett öppet samtal med läkaren om nyttor och riskfaktorer vid strålbehandling hjälper patienten att fatta ett välgrundat beslut.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online