Patienter med cancer kan behandlas med strålterapi, kirurgi och kemoterapi. Strålbehandlingen kan ges antingen utifrån (externt) eller inifrån kroppen (internt). När en patient får interna radioaktiva implantat, så kallade strålkällor, måste särskilda försiktighetsåtgärder alltid vidtas för att skydda omgivningen.
Patienter som ska behandlas med interna radioaktiva implantat placeras alltid på enkelrum med egen toalett och dusch. Detta görs för att minska risken att andra patienter, besökare och vårdpersonal exponeras för strålning från patientens implantat.
Barn under 16 år och gravida kvinnor får inte besöka patienter med interna radioaktiva implantat. Regeln finns till för att skydda foster från eventuella utvecklingsskador och växande barn från cells skador, eftersom deras kroppar är extra känsliga för strålning.
Vårdpersonal som vårdar en patient med interna strålkällor, liksom patientens besökare, uppmanas att tillbringa så kort tid som möjligt i patientens närhet. Ju kortare exponeringstiden är, desto mindre stråldos tas upp av kroppen.
Strålningsintensiteten minskar kraftigt med avståndet – ju närmare en person befinner sig det radioaktiva materialet, desto större är risken att påverkas. Därför bör både vårdpersonal och besökare undvika att ställa sig alltför nära en patient med interna radioaktiva implantat.
All vårdpersonal som deltar i vården av en patient med radioaktiva implantat måste bära en strålningsmätare, en så kallad dosimeter, på kläderna innan de går in på patientens rum. Dosimetern registrerar hur stor stråldos personen utsätts för över tid, så att total exponering kan övervakas och överexponering förebyggas.
Grundprinciperna för strålskydd – kort exponeringstid, gott avstånd och skyddande skärmning – tillämpas konsekvent vid vård av patienter med interna strålkällor. Tillsammans med rumsplacering, besöksrestriktioner och dosimeteranvändning minskar dessa åtgärder stråldoserna för personal, besökare och andra patienter till ett minimum.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online