Grundläggande principer för röntgenavbildning
1. Röntgengenerering
Elektroner emitteras från en het katod accelereras genom en vakuumrör till en volframanod. Plötslig avbromsning producerar bremsstrålning (kontinuerligt spektrum) och karakteristiska röntgenfotoner.
2. Vävnadsinteraktion
- Fotoelektrisk effekt: Dominerar vid låga energier; högt-Z vävnader (ben) absorberar starkt → vitt på bild.
- Compton-spridning: Dominerar vid diagnostiska energier; minskar kontrast, adderar brus.
- Transmission: Lågdensitetsvävnader (lunga, fett) transmittar flest fotoner → mörkt på bild.
3. Bildinspelning
- Digital (DR/CR): Fotoner → elektronisk signal → digital bild (omedelbar, justerbar, PACS-lagring).
- Film-skärm (Legacy): Fotoner exponerar film → kemisk utveckling.
4. Strålskydd (ALARA)
- Kollimering till intresseområde.
- Blyskydd (gonader, sköldkörtel).
- Optimalt kVp/mAs för kroppsdel.
- Dosövervakning (DLP, CTDI för CT).
5. Kontrastförstärkning
Jodhaltig IV-kontrast (vaskulär, urinär, GI) eller barium (GI) ökar attenuation av målstrukturer.
Kliniskt värde
Snabb, tillgänglig, hög rumsupplösning för ben, lungor, bröstkorg, akuta bukfall. Grunden för diagnostisk radiologi.
