Radium har historiskt använts vid cancerbehandling; polonium har det inte. Påståendet att varken det ena eller det andra grundämnet någonsin använts för att behandla cancer är felaktigt.
Radium-226, upptäckt av Marie och Pierre Curie, användes i början av 1900-talet för brachyterapi – förseglade radioaktiva källor placerade inuti eller intill tumörer. Det behandlade livmoderhals-, prostata- och andra cancerformer. Användningen minskade dock på grund av strålskyddsproblem, en lång halveringstid (1 600 år) och utvecklingen av säkrare isotoper (cesium-137, iridium-192).
Idag är radium-223-diklorid (Xofigo®) en FDA-godkänd alfapartikelterapi för metastaserande kastrationsresistent prostatacancer med benmetastaser – vilket visar en modern, riktad terapeutisk roll.
Polonium-210 är intensivt radioaktiv och giftigt. Det har inga etablerade medicinska användningsområden vid cancerbehandling eller annan behandling. Dess rykte härrör från användning som gift (särskilt mordet på Alexander Litvinenko 2006).
Båda grundämnena är farliga. Radiums historiska medicinska användning skedde innan moderna strålskyddsstandarder. Nutida strålterapi använder precisionskalibrerade, säkrare radioisotoper med gynnsamma sönderfallsegenskaper och rigorösa säkerhetsprotokoll.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online