På en lungröntgen framstår hjärtat som en ljusare skugga mot bakgrund av de mörka, luftfyllda lungorna. Anledningen är att mjukvävnad – alltså hjärtmuskel och blod – har en högre densitet än luft och därför dämpar röntgenstrålningen i större utsträckning. Ju mer strålning som absorberas, desto ljusare blir området på bilden.
Det är viktigt att komma ihåg att röntgentäthet alltid bedöms i relation till omgivande strukturer. Jämfört med lungornas luft är hjärtat klart mer stråldämpande och visas därför som en tydlig ljus kontur – den så kallade hjärtskuggan. Jämfört med skelettet, till exempel revbenen och ryggkotorna, är hjärtat däremot mindre tätt och släpper igenom mer strålning. Ben innehåller kalcium, vilket ger en betydligt högre densitet och får dem att framstå som nästan vita på bilden.
När röntgenstrålar passerar genom kroppen minskar deras intensitet beroende på vävnadens densitet och tjocklek. Luft i lungorna dämpar strålningen minimalt och återges därför som svart. Mjukvävnad som hjärtmuskel, blod och muskler dämpar strålningen måttligt och visas i olika gråtoner, medan skelettet dämpar strålningen mest av allt och framstår som vitt eller ljusgrått.
Hjärtat verkar alltså röntgentätt främst när det ställs mot de luftfyllda lungorna. Skillnaden i densitet mellan mjukvävnad, luft och ben är det som skapar kontrasterna på röntgenbilden och gör att läkaren kan urskilja hjärtats konturer från omgivande strukturer.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online