En CT (computed tomography) skanner använder en roterande röntgenrör och motstående detektorarray för att samla in tusentals projektioner, som en dator rekonstruerar till skiktbilder.
Kärnfysik
- Röntgenproduktion: Elektroner accelereras mot en wolfram anode producerar bremsstrålning och karakteristiska fotoner (polyenergetiskt spektrum).
- Dämpning: Strålen passerar genom patienten; detektorer mäter transmitterad intensitet. Dämpning är proportionell mot elektron densitet × atomnummer³.
- Datauppsamling: Fläkt/kon geometri; helikoidal (spiral) eller axial (steg-och-skjut) skanning. Moderna skanners har 64–320+ detektorradar.
- Rekonstruktion: Filtrerad bakprojektion eller iterativ rekonstruktion (lägre dos, mindre brus).
- Hounsfield-enheter (HU): Vatten = 0, Luft = –1000, Kortikalt ben = +1000+. Möjliggör vävnads karaktärisering.
Viktiga fördelar
- Hastighet: sub-sekund rotation; hela kroppen på sekunder.
- Utmärkt spatial upplösning (0,3–0,5 mm).
- Multiplanar reformatering (MPR), 3D-volymrendering, CT-angiografi.
Strålningsoverväganden
Effektiv dos: 1–20 mSv per studie. ALARA-principen gäller: motivering, optimering (auto-mA, iterativ rekonstruktion, skydd).
