Det finns ingen allmän väntetid som anger exakt när radioaktivt material har lämnat kroppen. Tiden varierar från fall till fall och beror främst på tre faktorer: vilken typ av radioaktivt ämne det handlar om, hur stor mängd som tagits upp i kroppen samt personens individuella ämnesomsättning.
Alla radioaktiva ämnen har både en fysikalisk och en biologisk halveringstid. Den biologiska halveringstiden beskriver hur snabbt kroppen själv utsöndrar ämnet, till exempel via urin eller avföring. Jod-131 lämnar exempelvis kroppen relativt snabbt, medan andra ämnen som cesium-137 kan finnas kvar betydligt längre.
Trots att det inte finns någon fast regel är det viktigt att undvika nära och långvarig kontakt med gravida kvinnor om du har utsatts för radioaktivt material. Strålning kan skada det foster som utvecklas, särskilt under graviditetens tidiga skede då organen bildas. Ju kortare och mer begränsad kontakten är, desto mindre blir risken för exponering.
Om du misstänker att du har utsatts för radioaktiv strålning eller är orolig för din exponering bör du kontakta sjukvården. En läkare kan bedöma situationen och vid behov ordna mätningar av strålnivåerna i kroppen samt ge råd om hur länge du bör avstå från nära kontakt med andra, särskilt gravida och små barn.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online